Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
26 C. J. H. Engstrand.
sta väsendet endast kan fattas såsom en tom, på allt innehåll blottad,
form. År nu Gudomligheten, endast från denna formella sida sedd,
till för det menskliga vetandet, så måste det finnas ett annat organ
än förståndet, hvarigenom Guds reala väsenhet fattas. Detta organ är
känslan, uti hvilken själsfunction hos menniskan alla motsatser och be-
stämdheter tyckas liksom sammangjuta sig och försvinna. Gud är så-
lunda den transcendenta grunden till allt vetande och viljande, (ty in-
gen vilja utan ett vetande), men ej åtkomlig för desamma. Menniskan
har honom i sin känsla. Till detta fridlysta gebiet är Gudomligheten
förlagd. Men också kan menniskan der vara säker om att ega honom.
Hon behöfver ej då med Kant och Fichte förneka honom, oaktadt hon
med den förre påstår honom vara oåtkomlig för vetandet och med den
sednare äfven för viljan.
Dessa äro grunddragen af Schleiermachers Dialektik. Han har i
vissa afseenden tillfredsställt de fordringar, vi hade på en philosoph,
som från Fichte’s subjectiva Idealism skulle föra vetenskapen framåt.
Han har nämligen sökt vindicera åt Gudomligheten en verklighet, hvil-
ken man ej, utan att vara alldeles inne i en ensidig speculation, vill
frånkänna densamme. Dessutom har han fattat naturen såsom ett reale
och ej längre såsom en blott och bar negation eller ett icke-jag. Vi
hafva dessutom, såsom vi nämnt, det anspråket på en Fichte’s efter-
följare att ej förstöra det subjectsbegrepp, som Fichte vindicerat. I
detta sista hänseende visar sig dock en svag sida hos Schleiermacher.
Subjectet eller intelligensen fattas af honom endast i relation till och
motsats mot naturen. Men är intelligensen ungefär detsamma, som na-
turen, han må vara huru hög gradation som helst deraf, så förstöres
likväl dermed subjectets begrepp i det hela. Af den sjelfständighet och
frihet, som utmärkte Fichte’s praktiska jag, finnes derföre också knap-
past ett spår i Schleiermachers vetenskapligen utbildade åsigt !). Fri-
hetsbegreppet är af honom nästan förbigånget. Jaget eller intelligensen
får ej något absolut mål att för sig förverkliga. Det menskliga subjec-
tet blir någonting osjelfständigt. Och om också Schleiermacher ej di-
rect utsagt dess förhållande till det absoluta, så blir dock detsamma
i det hela ej annat än en modus af Gudomligheten, såsom Spinoza
skulle bafva sagt, eller med Schellings terminologi en potens deraf. Om
det derföre bevisar en consequens i hans philosophie att i vetenskapen
införa äfven Ethiken, är en fråga, som vi snart skola undersöka, äf-
vensom vi på annat ställe komma i tillfälle att framställa några an-
märkningar mot Schleiermachers theoretiska philosophie i dess helhet.
!) I de skrifter, der han e är vetenskapsman, t. ex. i sina Monologer,
lägger han i dagen sin djupa känsla för allt fritt och sjelfständigt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
