Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
42 E. J. H. Engstrand.
kropp samt naturtingen; och efter denna undersökning måste jag såsom
eedlig menniska i dessa båda afseenden nödvändigt i det afgörande ögon-
blicket handla endast på ett sätt. Hvad åter handlingens obetydlighet
för dess subsumtion under sedelagen angår, så kan den invändningen
göras, att man ej kan veta detta förhållande, förrän man gjort denna
subsumtion, hvadan det ovetenskapliga i ett resonnement, som på grund
af nämnda bestämning vill yrka ett moraliskt tillåtet, tydligen inses.
Och att man i sedligt afseende ej skiljer mellan mer eller mindre obe-
tydliga handlingar, insågo mycket väl Stoikerna, hvilka t. ex. talade
om sedliga spatsersfärder o. d., hvarmed de tillkännagåfvo, att ingen
mensklig handling kan undandragas det sedliga bedömandet. Men för
det andra finnes ett annat skäl dertill, att tillåtelsen blifvit införd i
moralen. Det är nämligen den förvexling, man gjort mellan det ethiska
och rättsliga. Derigenom har man, såsom t. ex. Kant, i Ethiken velat
uppställa tvenne lagar, en positiv och en permissiv, genom hvilken sed-
nare lag pligtbegreppet blefve beröfvadt sitt positiva innehåll och för-
vandladt till ett negativt begrepp. Men att pligtbegreppet, såsom ett
uttryck af lagens nödvändiga fordran, ej kan vara negativt, är klart.
Emellertid kan denna sammanblandning mellan det juridiska och mo-
raliska bättre inses, om man vänder sig till en betraktelse af pligter-
nas indelning !).
Af dessa pligtindelningar gör Schleiermacher början med den, hvar-
est det rättsliga mest visat sin inverkan på Ethiken, nämligen med den
hos många vanliga indelningen i fullkomliga och ofullkomliga pligter.
Att denna indelning ej duger inom moralen, söker han på flera sätt
ådagalägga. Man har, säger han, på dessa båda slag af pligter gifvit
olika definitioner, för hvilka dock i sjelfva verket samma falska åskåd-
ningssätt af pligtbegreppet ligger till grund. Så har man hufvudsakli-
gen på trenne sätt sökt distinguera mellan de båda slagen. För det
första skulle den fullkomliga vara en sådan pligt, som ej tilläte någon
inskränkning af en annan pligt, då den ofullkomliga vore en sådan,
som egde en motsatt egenskap. För det andra har Kant angifvit den
differensen dememellan, att de fullkomliga pligterna äro sådana, der
man är förbunden både till mazximen och handlingen, de ofullkomliga
åter sådana, der man väl är förbunden till mazximen, men ej till hand-
lingen. För det tredje har man bestämt gränsen mellan dem så, att
de fullkomliga charakteriserats såsom sådana, hvilka hvar och en eger
!) Kritik der bish. Sittenlehre p. 185—189. — Till samma resultat kom-
mer Schleiermacher i en särskild afhandling öfver begreppet tillåtelse: Öber
den Begriff des Erlaubten (Schl sämmtliche Werke, IIL Philosophie, 2. p.
418—445). ==
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
