Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
44 G. J. H. Eaguttönd. ;
ning sådan, att den är beroefidé af sedelagens fördran i hvarje särskildt
fall, så kunna naturligtvis inga pligtformler för alla fall uppställas,
hvaraf följer, att vetenskapen ej alls kan uppställa några sådana. Skulle
man — hvilket blir den åndra anmärkningen mot det ofvannämnda,
första sättet att distinguera mellan dessa pligter — taga den gifna de-
finitioden på desamma efter orden och dermed mena, att den ena pligt-
formeln kunde inskränkas genom en annan, så skulle i den af den an-
drä inskränkta pligtformeln vara intagen en bestämning, som strede
mot den inskränkande, d. v. 8 en osedlig bestämning. Men dermed
skulle oekså i Ethiken det sedliga och det osedliga blandas om hvart-
annmåt. Kastar man för det tredje en blick på det påståendet, att
Ethiken endast har att göra med de ofullkomliga pligterna, hvilka af
andra skola inskränkas, så uppstå rörande dessa pligter tvänne alter-
naåtiver. Antingen vore dessa pligter inskränkta af de fullkomliga —
men då vore Ethiken beroende af Rättsläran; eller af de ofullkomliga
— meh då vore de utan all bestämning eller rentaf obestämda. Och i
allmänhet gäller, att, om en pligt skall kunna ivuskränkas genom en
andan, ett sådant betraktelsesätt leder till en pligternas collision, hvil-
ket antegande också blifvit i Ethiken infördt af de Sedelärare, som in-
delat pligterna i fullkomliga och ofullkomliga. Men pligten, såsom ett
uttryck af sedelagen, kan endåst vara absolut och sålunda blott på ett
sätt bestämd, hvadan en pligternas strid ej kan komna i fråga. — Kaa
sålunda denna första distinction mellan de fullkomliga och ofullkomliga
pligtetaa ej hålla stånd, så kan ej heller den andra, den af Kant
gjörda, bättre souteneras. Ty utom det att den egentligen är densamma
som den föregågdude, fastän med andra ord uttryckt, och sålunda laborerar
med likartade svårigheter, som den nyss kriticerade, så ligger det i öp-
pen dag, att, om densamma vore riktig, dygdebegreppet helt och hållet
skulle förfalskas. Har jag nämligen uppställt en ihaxim, men fSnner
det vara wmin pligt &t ej uppfylla densamma, så är naturligtvis den
dygdiga sinnesstämningen såsom sedlig riktad derpå, att jag ej utför
handlingen. Och vore handlingen, hvilken jag finner det vara nin
pligt att scke uppfylla, osedlig, så vore också tnaximen osedlig. Men
att hafva en osedlig, d. v. s. pligtvidrig maxim, kar ej stämma öfverens
red pligtbegreppet. — Slutligen vänder sig Schleiermacher till den tredje
åtskilnaden , som man gjort rellan de båda pligtformlerna, enligt hvil-
ken olikheten detnemellan skalle bero på möjligheten eller omöjligheten
för andra att bedöma förbindelsen till den pligtenliga handlingen. Mesa
i det fallet skulle de fullkomliga pligterna sammanfalla med rättsplig-
terna, hvilkas värde såsom pligter redan blifvit granskadt, de ofull-
komliga åter skulle vara sådana till följe af formelns obestämdhet, Spe-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
