Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
bö C. J. H. Engstrand.
för det menskliga vetandet. Vi se sålunda den naturalistiska riktnin-
gen af Schleiermachers philosophie, hvilken, consequent utförd, skulle
hafva ledt till Schellings naturpantheism. Huru nära lag nämligen ej
tillhands att förklara denna yttersta kraft vara en sådan, som i sig ut-
gjorde indifferensen mellan intelligens och natur, och att sätta denna
indifferens såsom det absoluta? Men Schleiermacher protesterar emot,
att denna yttersta kraft skulle vara det absoluta. Afven den är rela-
tiv, emedan den är betingad af sina yttringar. Denna kraft jemte dess
följder år verldsbegreppet. Objectet för philosopbien är sålunda blott
denna verlden. = Deri visar sig enhet i motsatser. Men denna enhet i
motsatser är blott relativ. Utom denna relativitet kommer ej menni-
skan. Det finnes en gräns för detsamma uppåt och nedåt, hvilka
ränsor måste postuleras, fastän de äro oåtkomliga för vetandet.
Dessa gränser utgöras af en rent ideell kraft samt det ”orediga Cha-
08.” Härmed skulle en dualitet i realprincipen inträda, nämligen be-
greppet kraft och begreppet ”Chaos”. Vi hade m. a. o. en ny Ari-
stotelism med form och materia såsom de första principerna för all
realitet. Ren kraft och ”Chaos” äro således postulater för att angifva
vetandets gränser. Detsamma kommer endast åt kraften i förhållande till
dess yttringar, phenomenerna. Men vore detta hela Schleiermachers
philosophie, så vore han ren dualist. Det kunde han ej gerna med sina
starkt religiösa tendenser vara. Derföre slår han ihop denna rena kraft
och detta ”orediga Chaos”, hvilka på ett relativt sätt ingrediera i allt
menskligt vetande, till en enhet. Han erhåller en enhet utan alla mot-
satser, der ideell kraft och materia fullkomligen gå upp i hvarandra.
Detta väsende är det absoluta, hvilket är nödvändigt, för att en objee-
tiv kunskap och ett objectivt vara skola kunna ega rum. Gud är så-
lunda grunden till allt vetande och vara. Den philosopherande tvingas
ej blott att postulera ursprunglig kraft och materia, utan ock en ur-
sprunglig enhet mellan dem båda. Men då all åtskilnad i verlden för
Schleiermacher blott var graduell, och således den ideala kraften och
in specie den gradation af densamma, som kallas vetande, var den hög-
sta, så utgjorde naturligtvis det absoluta en enhet af vetande och dess
innebåll, vara. Dermed se vi Schleiermachers idealism, som visar hans
christna tendenser. Men hurudant detta absoluta var, var enligt honom
omöjligt att fatta; han hänvisade det, såsom vi sett, till känslans gebiet.
Sedan Schleiermacher alltså postulerat kraft och materia samt deras sam-
manhang sinsemellan på ideelt sätt hos Gud, sedan han förnekat Gu-
domligheten vara ett object för vetandet samt gjort det på sin tid vanliga
antagandet, att vetandets uppgift är att synthetisera relativa motsägel-
ser, så blir det för honom lätt att inskränka de ”reala” vetenskaperna
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
