Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
54 C. J. H. Engstrand.
finnas hos menniskan, kunde man förmoda, då han säger, att fribeten
är en sjelfutveckling hos den enskilde. !) Men olyckan är den, att den-
na sjelfutveckling utgår från den alla individer genomgående identiska
och sjelfmedvetande förnuftskraften, hvilken verkar hos desamma alla
förändringar, utan att de sjelfva förmå bestämma sitt handlingssätt.
Men på sådant sätt kan ej friheten förklaras enligt Schleiermachers
philosophiska utgångspunkt. Såsom philosoph måste han conseqvent ne-
ka densamma. Såsom menniska deremot, och framför allt såsom reli-
gös och sedlig menniska, var han öfvertygad om frihetens höga värde.
Detta se vi synnerligen i hans ”Monologer”, der han triumferar öfver
upptäckten af sin inre frihet och sjelfständighet. Känner jag mitt inre
Jag, menar han, så gör jag ock det rätta. Liksom Sokrates – med
hvilken Schleiermacher i mer än et afseende plägar jämföras — blef
han så intagen af upptäckten af sitt inre väsen, af sin ”med Gudom-
ligheten befryndade natur”, att han genast proclamerade sitt inres sjelf-
ständighet, den s. k. reella friheten, utan att han förut gjort sig redo
för den formella friheten, hvilken, såsom bekant, är ett conditio sine
qua non för den förra. Vända vi oss deremot till Schleiermachers ve-
tenskapliga system, der han inskränkte menniskans vetande till det i
tiden och rummet gifna, så är det klart, att han ej längre kunde in-
tressera sig för denna reella fribet. Derföre har han der, såsom vi förut
angifvit 2); nästan förbigått frihetens begrepp, för hvars soutenerande
med nödvändighet fordras vetande om och erkännande af tvenne verl-
dar såsom möjliga bestämningsgrunder för menniskan. Alla förändrin-
gar hos den enskilde voro alltså enligt Schleiermacher verkade af sam-
ma substantiella kraft, som genomgick både honom sjelf och andra in-
divider. På denna kraft refererade, voro de producter bäst, som mest
afspeglade densamma. Således ej någon frihet, då graden af hvarje
products fullkomlighet ej af den enskilde var åstadkommen; dermed ock
ej heller något moraliskt ondt. Att uppställa en Ethik är alltså den
största inconseqvens mot Schleiermachers philosophiska principer, enligt
hvilka naturligtvis ingen skilnad mellan theoretisk och praktisk philoso-
phie kunde komma i fråga.
Emellertid har Schleiermacher — låt vara utan någon hållbar the-
oretisk grundläggning — uppställt. ett sedlighetsbegrepp. Sedligheten är
nämligen enligt honom förnuftets verksamhet på naturen, så att en har-
mori dememellan . bringas till stånd. 3) Genom en sådan. bestämning af
!) Jfr ofvan p. 31. 2) Jfr ofvan p. 26.
3) Jfr ofvan p, 28,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
