Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
58 C. J. H. Engstrand.
till, och åtminstone menniskan i sin factiska existens och för sig sjelf
ej kan sägas vara ett sådant, så äro vi ifrån Schleiermachers åsigt om
förnuftet. Från ett af dessa rena förnuftsväsenden, nämligen sin egen
idee, tager menniskan impulsen för allt sitt sedliga handlande. Och på
sådant sätt kan man erhålla en real-definition på pligten !), hvaremot
sedelagens uppfattning såsom en graduell stegring af naturlagen förstör
hela pligtbegreppet.
På annat ställe?) finnas angifoa de bada betydelser, hvari ordét
pligt kan tagas, nämligen dels såsom individuell handling, dels såsom
pligtformel, hvarunder andra pligtformler kunna underordnas. Att plig-
ten är en unitas singularis, vindicerades först med eftertryck af Fichte.
I hvarje ögonblick, menar han, skapade Jaget en drift eller ett begär,
hvilket detsamma i hvarje ögonblick skulle negera. Sålunda förverkli-
gades sedligheten genom en oändlig serie af inom odelade tidsmoment
fallande handlingar. Denna åsigt om pligten såsom en unitas singularis
hyllas visserligen äfven af Schleiermacher. Deremot har den ofvan-
nämnda dubbla betydelsen af ordet pligt ej blifvit af honom accentuerad.
I sitt vetenskapliga intresse gick han straxt öfver till pligttormlerna,
utan att visa skälet till desammas uppställande såsom pligter. År plig-
ten nämligen en handling, i hvilken menniskan i hvarje ögonblick fram-
lägger hela sin ifhdividualitet, så tyckes det, som om densamma vore
främmande för en vetenskaplig behandling, som endast sysselsätter sig
med det generella. Det vore, synes det, bäst att hänvisa läran om
pligterna till de historiskt-empiriska vetenskaperna, hvilka pligtläran
enligt Schleiermacher står ganska nära?3). Den dubbla betydelsen af
ordet pligt var sålunda ej af Schleiermacher expresse utsagd, fastän
han in praxi begagnade sig af densamma, då han i annat fall ej kunde
hafva uppställt en pligternas indelning.
I dessa pligtformler, som sålunda af Schleiermacher uppställas,
skola enligt honom, såsom vi förut angifvit +), vissa motsägelser erhålla
sin lösning. Bland dessa motsägelser fästa vi oss vid den mellan inre
frihet och objectiv nödvändighet, yttrande sig, för att begagna Schleier-
machers älsklingstermer, i motsatsen mellan inre ”Anregung” och yttre
uppfordran. Men då Schleiermacher säsom vetenskapsman ej kände
till något högre än det i tid och rum gifna, så var det naturligt, att
menniskan ej var fri i den meningen, att hon kunde välja ett annat
innehåll än det för henne gifna. De sedliga gebieten ligga framför henne,
när hennes medvetande vaknar. Hon har fått en plats inom desamma,
- I) Jfr ofvan p. 15. 2) Jfr ofvan p. 13.
3y Jfr Entwurf p. 82. 4) Jfr ofvan p. 35.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
