Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Bidrag till den Svenska Concurslagstiftningens Historia.
af
8. R. D. EK. Olivecrona.
Lagar, som beståmma råttsförhållanden emellan gäldenårer och bor-
genårer, å ena sidan, samt borgenårer inbördes emellan, å den an-
dra, åro inom civiliserade samhällen af största vigt och betydelse.
Denna vigt och betydelse ökas ju hastigare culturutvecklingen fort-
skrider, ju mera en lifligare omsättning af varor fordrar en punktlig-
het och ordning i betalning, som ingifver förtroende. Men tillförsigten
att gåldenårer skola uppfylla sina förbindelser, om också ytterst grun-
dad på verklig eller förmodad kännedom om gäåldenårers redlighet och
förmåga att betala, behöfver, om den måktiga håfstång, som inom
affårsverlden förstås under ordet credit, skall bringas i verksamhet,
ett kraftigt stöd af lagen, en visshet, att genom lagens tillhjelp kunna
tvinga gåldenårer, att, i mon af egande tillgångar, godtgöra sina bor-
genårer för beloppet af deras fordringar. Trygghet i detta hänseende
under bestående lagar år ett af de förnämsta vilkoren för ett folks
fortgående till en högre materiel utveckling. Creditlagstiftningen i all-
mäånhet och lagstiftningen rörande concurs isynnerhet bör stråfva att
förverkliga denna trygghet, som i så våsendtlig mon eger ett afgö-
rande inflytande på ett lands ekonomiska förhållanden.
Uti våra åldsta, i behåll varande, råttssamlingar — våra land-
skapslagar — må man icke vånta att finna några egentliga reglor för
concursförhållanden. Vid den tid, då dessa lagar i skrift först upp-
tecknades, voro i allmänhet creditförhållandena så litet utbildade, att
det såkerligen icke ansågs erforderligt att i lagarna intaga några be-
ståmmelser för det fall att en gåldenår, som hade flere borgenårer,
var oförmögen att betala dem alla. Den, som behöfde låna pennin-
gar, kunde utan tvifvel sållan erhålla förstråckning, utan att han lem-
|
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
