Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
4 Th. Rabenius.
blott med en inskränkning. Det är nemligen ett slag af fast egendom,
som till allmänt bästa bör finnas i statens hand. Det är skogsegen-
dom. Den menliga följden i klimatiskt hänseende af skogarnas ut-
ödande är nogsamt bekant, och lika nogsamt känner man äfven att
detta utrotande icke gerna kan uteblifva, när skogar befinnas i enskil-
des händer under oinskränkt nyttjanderätt. Vill man således ej lägga
band på den enskildes frihet återstär endast till skogsförödelsens före-
kommande att i statens hand förena så mycket skogsmark, som lan-
dets behof kräfver; en åtgärd, så mycket mera påkallad, som af all
egendom skogsegendom är den lättast skötta, och således bäst lämper
sig till statsegendom.
En vigtig role inom den äldre finansriätten hafva de s. k. Regalierna
spelat. Regale betydde ursprungligen hvarje höghetsrätt; sedermera
tillämpades denna benämning blott på sådana höghetsrätter, som gäfvo
staten någon inkomst, de s. k. nyttiga Regalierna. Till följe af denna
sin egenskap att bereda inkomster, blefvo dessa regalier vid slutet af
Medeltiden ökade till hundradetal; men med de förbättringar i förvalt-
ning och beskattning, nyare tider infört, hafva de sedermera blifvit allt
mer och mer inskränkta. Begreppet af ett dylikt finansregal är för
närvarande så sväfvande, att knappt någon författare deri öfverens-
stämmer med den andre. Umpfenbackh förkastar, och icke utan skäl,
hela benämningen; Stein inskränker begreppet till sådana ekonomiska
företag, hvilkas existens och tillbörliga ordning visa sig såsom ett ab-
solut och allmänt vilkor för ett folks ekonomiska verksamhet, och
hvilka således ej få öfverlemnas åt den enskilda företagsamheten, utan
måste öfvertagas af staten. Kau åter anser det utmärkande för ett
regale ligga deri att staten till följe af en höghetsrätt begagnar ett
företag såsom källa till förvärf. En jemförelse och kritik af dessa de-
finitioner skulle blifva alltför vidlyftig; och jag inskränker mig derföre
blott att här säga att mig synes det rätta begreppet af ett finansregal
vara ett sådant inkomstgifvande företag, hvilket staten, blott på grund af
de inkomster det bereder, förbehållit sig att utöfva. Derigenom ärd från
begreppet af regale uteslutna alla dessa företag, hvilka, ehuru de ut-
öfvas af staten allena och äfven bereda densamma inkomster, i sig
innebära ett politie- eller kultur-ändamål, d. v. s. icke bedrifvas i ute-
slutande finansiell aftigt. Sådana anstalter äro t. cx. vägar, jernbanor,
telegrafer, postverk, mynt, anstalter för helsovård, för befordran af
vetenskap och konst, im. m. d. Ar denna defnition antaglig, så blifva
i de moderna staterna saltet och tobaken de vigtigaste finansregalier.
Den theoretiska finansläran förkastar obetingadt dylika monopolier, så-
som innefattande ingrepp i den enskildes näringefrihet, helst när de
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
