Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
14 M. G. Rosenius.
mandomsanammelsen säga, dels att han är Davids och Abrahams af-
komling efter köttet, dels att han visat sig för G. Testamentets profe-
ter, dels att han sjelt i G. Test. förutsagt sin tillkommelse, dels att han
är den genom hvilken verlden är skapad, dels att han dektog i rådslo-
tet om verldens skapelse, så är den bekännelsen, att han varit med
Fadren af evighet, mer eller mindre omedelbart af dem alla med en
mun uttalad.
HH.
Christi öfriga egenskaper.
Såvida ett evigt förutvarande låter sig tänka endast hos ett vä-
sende, som på samma gång är evigt fortfarande, så är genom hvad vi
sålunda funnit enstämmigt bevittnadt Christi evighet till sin princip ut-
talad. Uttryckligt tillerkännes honom denna egenskap genom åtskilliga
predikater, såsom dybvntros, Äx0ovog, ÖNTÉgxargos, AiWnIoG, Äid:rog, Ö
ce, sempiternus. Att han då också af de ap. F. ansetts ega de ne-
gativa egenskaper, hvilka genom en lätt deduktion ur denna härledas,
är på samma gång gifvet. Men den negativa utgångspunkten har också
en positiv sida. Ett evigt, begynnelselöst, oskapadt väsende är på
samma gång ett sjelfförorsakadt, obetingadt och allt annat betingande.
De ap. F. använda derföre om Christus det betecknande epitetet å3d-
vatos &v lwi dig!) Han lefver så det sanna lifvet, att lifvets
motsats, döden, hos honom vore en otänkbarhet. Lifvet är icke för
honom någonting utifrån betingadt, han är sjelf Lifvet, det fullkomliga,
eviga Lifvet: sö dsaravtiös fpoör Cgv?). Han är på samma gång allt
lifs urkälla, är principielt den i sig allt omfattande: åv avrö xivtra?).
Och under det han följaktligen i detta sitt oändliga lif icke kan lida
intrång eller skada, utan är i högsta mening oförgänglig äqJagrog ’),
är han den, af hvilken alla varelser bero, den makt, hvilken de alla
lyda: & Örretdyg tå navra novgdvia xai snblyere & näsa Tvot Ja-
Toetes 5), såsom ock det mål, hvilket det är deras bestämmelse att söka
!) Ign. Ep. ad Eph. k. 7. Att vid de mera abstrakta bestämningar, på hvilkas
område vi nu befinna oss, genom citater från alla de ap. F. uppvisa en consensus,
vore dels omöjligt, enär dessas produkter äro af en nästan alltigenom konkret be-
skaffenhet, dels, i de fall då en principiel öfverensstämmelse redan blifvit uppvisad,
obehöfligt, såvida anledningar att befara någon afvikelse från principen icke förefinnas.
2) Ign. Ep. ad Magn. 1.
3) Barn. 12.
1) Ep. ad Diogn. 9.
8) Polyc. Ep. ad Phil. 2
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
