Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
disciplinen; hvarföre det också åligger åhörarne och de styrda (plebs)?)
att med hörsamhet och vördnad underkasta sig denna styrelseordning 2):
Ehuru de nu nämnda embetsmännen äro af Gud kallade, för så
vidt de äro af honom utrustade med egendomliga nådegåfvor, böra de
likväl för mensklig ordnings skull icke utöfva en af sina gåfvor betin-
gad verksamhet utan yttre kallelse 3). Denna yttre kallelse är ur ord-
ningens synpunkt så vigtig och betydelsefull, att den måste anses giltig,
äfven om en inre kallelse icke föregått, så vida nämligen icke den
kallades oduglighet är uppenbar ?). Vid valet af alla de uppräknade
kyrkans embetsmän böra inga andra ifrågakomma, än de som äro kända
för ren lära och sedlig vandel 5), hvilket är så mycket vigtigare som
ingen kan, utan att vara af Gud kallad, rätt förvalta embetet 9). Hvad
åter angår frågan, Avilka ega att förrätta valet, lemnas den oafgjord,
emedan ingen viss regel i detta hänseende kan hemtas ifrån den apo-
stoliska kyrkoordningen 7). Deremot förordar Calvin såsom en med
Guds ord och den äldre kyrkans praxis öfverensstämmande ordning,
att valet försiggår i folkets närvaro samt med dess bifall och godkän-
rande 3).
!) Med afseende på den kyrkliga disciplinen delar Calvin kyrkan i två stånd:
clerus och plebs. Clerus utgöres af kyrkans embets- och styresmän, plebs åter af
de styrda. Jfr Lib. 4 Cap. 12: l. Man kan härvid icke undgå att tänka på den
romersk-katholska indelningen af kyrkan i eeclesia docens et imperans och ecelesia
audiens et obediens.
3) Lib. IV: Cap. 1: 5 och Cap. 12: I ff.
3) Jam vero quum ordine omnia et decenter in sacro coetu gerenda sint, nibil
est in quo id servari diligentius oporteat, quam in constituenda gubernatione: quia
nusquam majus periculum est, quam si quid inordinate gerituar. Itaque ne homines
inquieti ac turbulenti temere se ad docendum vel regendum ingererent, nominatim
ecautum est, ne quis sine vocatione publicum in ecelesia munus sibi sumat Ergo’
ut quis censeatur verus ecclesie minister, primo rite vocatus sit oportet: deinde ut
su& vocationi respondest i. e. injunctas sibi partes suscipiat et exsequatur. Lib. IV:
Cap. 3: 10.
4) Coram ecclesia tamen rite nihilominus vocatus est, qui mala conscientia 0e
accessit, modo non sit aperta ejus nequitia. Lib. IV: Cap. & 11.
3) Quales eligere episcopos deceat, Paulus duobis locis copiose exsequitur (Tit. 1:
7; 1 Tim. 3: 1). Summa tamen buc redit, non esso eligendos, nisi qui sint sans
doctrine et sancte vite, nec sliquo vitio notabiles, quod et illis adimat auctorita-
tem, et ministerio ignominiam afferat. De diaconis et senioribus similis prorsus ost
retio. Lib. IV: Cap. 3: 12.
9) Neque enim potuit quispiam hanc administrationem rite sustinere, nisi qui
esset a Deo vocatus. Lib. IV: Cap. 3: 13
7) Tertiam quod in partitione posuimus erat, a guibus eligendi sint ministri
Hujus autem rei certa regula ex Apostolorum institutione peti non potest, qu nomn-
nihil habuit a communi reliquorum vocsatione dissimile. Lib. IV: Cap. 3: 13.
f) Habemus ergo esse banc ex vorbo Dei legitimam ministri vocationem, ubi ex
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
