Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Den lutherska och den reformerta kyrkoförfattningens principer m.m. 71
ehuru sålunda äfven hvarje enskild medlem i samfundet har del i
nådemedelsförvaltningen, kan han likväl icke, då denna är en gemen-
sam egendom, godtyckligt och egenmyndigt tillvälla sig den såsom en
sin uteslutande rättighet, utan kyrkan kallar och insätter personer,
dem hon prötvar dugliga till nådemedelsembetets förvaltande. Detta
kyrkans insättande af särskilda organer, som predika ordet och utdela
sacramenterna, hör till kyrkoordningen, då deremot den af Herren åt
kyrkan omedelbart uppdragna rättigheten och pligten att handhafva
nådemedlen hör till frälsningsordningen. Lutherska bekännelsen känner
således blott ett af Herren sjelf i kyrkan insatt embete, nämligen nåde-
medelsembetet, hvilket, då hon naturligtvis icke sjelf i sin helbet kan
detsamma förvalta, hon eger både rättighet och pligt att uppdraga åt
bestämda organer, hvilka sålunda behörigen kallade förvalta detta
embete, icke i sitt, utan i kyrkans namn, eller i Christi stad och
ställe. Till kyrkoordningen hör äfven den kyrkliga styrelsen och för-
fattningen. Då i följd af reformatorernas grundåskådning, enligt hvil-
ken kyrkoordningen såsom på mensklig rätt hvilande kan och bör med
största frihet gestalta sig efter sig företeende omständigheter och för-
hällanden, blott dess form icke motsäger och följaktligen motverkar
frälsningsordningen, bekännelseskrifterna icke meddela några positiva
och detaljerade bestämmelser rörande kyrkans yttre organisation, så
kan hennes författning, sådan den i verkligheten är, icke vara en mer
eller mindre conseqvent tillämpning af en bestämd theori, utan den
måste vara producten af den kyrkan inneboende organiserande driften
samt tids- och ortsförhållanden. Tidsförbållandena lade snart kyrko-
styrelsen i öfverhetens händer, hvilken såsom summus episcopus d. v. 8.
såsom den högsta kyrkliga styrelsen på grund af kyrkans fria upp-
drag, icke i stöd af den rätt, som tillkommer densamma såsom bor-
gerlig styrelse, skulle ega full makt och myndighet att lagstifta, leda
och vårda kyrkans angelägenheter. Uppifrån kyrkans öfverhufvud or-
ganiserade sig derefter författningen successivt nedåt. Furstarne inrät-
tade under sig consistorier, hvilka, såsom öfverhetens styrelse- och för-
valtningsorganer åter hade under sig superintendenter, som bildade den
lägsta instansen i kyrkostyrelsen. Derigenom att consistorierna äro
sammansatta af andlige och lekmän, är de sednares rätt, hvad kyrko-
styrelsen beträffar, factiskt erkänd. Hvad deremot angår ledningen och
vården af de enskilda församlingarnes angelägenheter, så är, såsom vi
förut anmärkt, detta ett problem, som lutherska författningen ännu icke
lyckats fullt nöjaktigt lösa. Hvarje församling har sin pastor eller
själasörjare, som skall rent och klart predika ordet och instiftelsemes-
sigt förvalta sacrementerna. Predikoembetet intager en central ställ-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
