Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Den lutherska och den reformerta kyrkoförfattningens principer m. m. 73
utan den utgör en väsendtlig beståndsdel af densamma. Efter detta
åskådningssätt måste också författningen, åt:ninstone med afseende på
den enskilda församlingens styrelse och ledning, vara en och oföränder-
lig. Så finna vi ock i de för olika länder antagna kyrkoordningar,
dem vi ofvan meddelat, samma styrelseform i i det hufvudsakligaste bibe-
hållen, om än i enskildtheter förefinnes någon olikhet, som då har sin
grund i olika skriftuppfattning. Den reformerta författningen har i
motsats till den lutherska organiserat sig nedifrån uppåt. Utgående
från en i Guds ord för alla tider fastställd församlingsordning har den
efter hand tillkämpat sig en af staten oberoende kyrkostyrelse, som
består af två instanser, provincial- vch generalsynoder. Denna författ-
ning synes vid första påseendet på ett mera tillfredsställande sätt än
den lutherska hafva löst sin uppgift. I församlingsstyrelsen likaväl
som i de båda instanserna af kyrkostyrelsen taga lekmännen sjelfverk-
sam andel. Och derigenom att kyrkan ur sig sjelf skapat sin styrelse,
synes hon icke behöfva äfventyra en sammanblandning med staten.
Men öfverväger man 1), att de äldste tillsättas, om än i några för-
samlingar på ett år med rättighet att kunna omväljas, likväl i andra
på lifetiden, hvarigenom detta embete kommer att circulera inom ett
jämförelsevis ringa antal af församlingens medlemmar och sålunda
många gåfvor kunna tänkas förblifva oanvända för det helas bestånd;
2) att valet af synodernas medlemmar inskränkes till presbyterierna, så
att inga utom desamma stående lekmän kunna väljas; 3) att den
gränsskilnad, som eger rum mellan de styrande och de styrde, är så
stor, att den på katholskt vis delar kyrkan i två stånd, clerus och
plebs; och 4) att kyrkans fullkomliga oafhängighet af staten, icke säl-
lan invecklat henne i blodiga krig med denna för sin styrelseforms
försvar, så torde man, vid betraktandet af alla dessa omständigheter,
icke så obetingadt tillerkänna denna författning företrädet framför den
lutherska. Man har kallat den reformerta författningen republicansk-
aristokratisk, och det med fullt skäl, så vida den genom att lägga
hela styrelsemakten i händerna på en embetsmannaaristokrati gör ett
oskäligt intrång på församlingarnes och de enskildes rättigheter. Man
skulle deremot kunna kalla den lutherska constitutionelt-monarchisk ,
såvida öfverbeten i samverkan med en kyrklig delegation handhafver
kyrkans angelägenheter. Det kan ej vara nödigt att längre utsträcka
jämförelsen mellan de båda kyrkorna med hänsyn till författningen.
Det sagda torde vara tillräckligt att ådagalägga den väsendtliga skil-
naden emellan de båda kyrkornas uppfattning af kyrkan och dess em-
beten och deraf beroende olikhet i författningens yttre gestalt. I denna
väsendtligt olika uppfattning af de nämnda principerna äfvensom i des-
10
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
