Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
14 LI 8. Landtmaason.
han historiskt äfven uppträdt under en annan gestalt. Besittaren blif-
ver derföre efter regeln svarande vid hvarje tvist om en rätt till sa-
ken. Denna fördel torde med ledning af Rom. Rättens terminologi
kunna kallas commodum possessionis, ehuru detta uttryck då fattas
vidsträcktare än der. Men då det är just tillfölje af presumtionen,
som besittaren har denna fördel, så är det klart att, om motparten
kan visa att besittaren orättmätigt åtkommit besittningen af honom
sjelf, så upphäfves presumtionen för besittaren och öfvergår i stället
på: motparten, som nu å sin sida bör betraktas såsom svarande. Kan
motparten deremot visa att besittaren orättmätigt åtkommit besitt-
ningen, men ej af honom sjelf utan af en annan, så bör väl äfven
detta vara tillåtet, men följden af denna bevisning kan naturligtvis ej
blifva den, att den som väckt talan mot besittaren får presumtionen
för sig, utan blott att densamma upphäfves för besittaren och öfver-
går på den, af hvilken han orättmätigt åtkommit besittningen, och
att denne således nu blifver svarande mot den som gör anspråk på
rätten att besitta saken.
Emellertid kunde man tänka sig att staten, för att förekomma
den anledning till tvister, som onekligen ligger i besittningens så vid-
sträckta antagande såsom presumtion för en rätt till saken, för all
öfvergång af rätten att besitta stadgat en sådan form, hvari-
genom denna öfvergång blefve fullkomligt notorisk. I sådant fall
skulle naturligtvis det factiska herraväldet öfver en sak ej med-
föra presumtionen om en rätt till saken. Men ett sådant allmänt
stadgande skulle, äfven om det öfverhufvud läte tillämpa sig, läggs
eöfverstigliga hinder i vägen för all materiel utveckling, emedan det
fjettrade den fria verksamheten. Deremot kan stadgandet om en så-
dan form utan olägenhet införas i fråga om öfvergång af vissa slag
af rättigheter till vissa slag af saker, nämligen sådana, hvilka till
följd af sin beskaffenhet, förutsätta ett mer permanent bruk. Vid en
sak af sådan beskaffenhet kan besittaren derför ej i besittningen
hafva presumtion för en sådan rättighet till saken, ehuru presumtio-
nen om rättmätig besittning för öfrigt qvarstår.
En fråga, som efter det ofvan anförda kan synas mycket tvif-
velaktig, är huruvida någon besittning vid servituter kan antagas,
besittning är af rättslig betydelse, och det på den grund, att denna fördel
tillkommer svarande i allmänhet och således ej är utmärkande för besitt-
niog. Men detta synes ej vara någon vederläggning. Tvärtom synes det
just vara hvad som skall förklaras, hvarföre i det särskilda fallet af tvist
om rättigheter till saker besittaren blifver svarande (då detta senare begrepp
fattes så att svarande är den som har fördelen vid bevisningen).
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
