Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Om Commodum Possessionis och Besittningsskydd. 23
det gemensamt med de förra att besittning är föremålet för talan; men
(den formela) grunden är deremot olika. De egentliga possessoriska
skyddsmedlen äro derför I. ret. och recup. p. 1).
Interdicta retinend& possessionis voro ursprungligen icke blott till
namnet, utan äfven till förutsättningarne, af två slag, det ena infördt
till skydd mot störande af besittningen at fast egendom 2), det andra
mot störande af besittningen af löst gods 3). För att kunna vinna med
detta sistnämnda interdict fordrades sålunda, efter den tidigare lagstift-
ningen, att hafva under större delen af det år, under hvilket talan an-
ställdes, varit i besittning af saken. Men af Justinianus blef detta in-
terdict alldeles lika ställdt med det förra +). Åndamålet med en talan
efter dessa interdicter var således erhållandet af skydd för en besittning,
som ännu egde rum, men som blifvit oroad, och af ersättning för den
skada, som störandet förorsakat, samt på samma gång laglig myndig-
hets erkännande af besittningen, hvilket ock, åtminstone efter den ur-
sprungliga uppfattningen af besittning, vill säga fördelen vid bevisnin-
gen i den petitoriska processen 5). Enligt Justinianska rätten fordra-
6) Sintenis (a. st. ss. 462 ff.) anser att blott I. retin. p. i egentlig mening för-
tjena namnet possessoriska interdicter. Han anför äfven att v. Sav. i sjette uppla-
gan helt och hållet modiferat sin förra åsigt i detta afseende. Det kan också ej
nekas att vid I. recup. p. besittning såsom blott sådan ej utgör grunden till talan.
Men om, såsom vi i den föregående afdelningen sökt visa, den inre grunden till
besittningsskyddet ligger i den sannolikhet besittningen medför om en rätt, så är
det väl ock riktigt att detta skydd meddelas endast åt det förhållande, som sanno-
likast synes vara det rättsliga, såvidt en undersökning af denna sannolikhet låter
förena sig med den skyndsamhet, som i dylika fall är af nöden, och den myndig-
hets beskaffenhet, som anställer undersökningen.
3) Formeln för detta hade i edictet följande lydelse: Uti eas mdes, quibus de
agitur, nec vi, nec clam, nec precario alter ab altero possidetis, quo minus ita pos-
sidestis, vim fieri veto. De cloacis hoc interdietum non dabo; neque pluris quam
quanti res erit, intra annum, quo primum experiundi potestas fuerit, agere permit-
tam. L. 1 pr. D. Uti possidetis (48. 17).
23) Formeln för detta lydde: Utrubi hic homo, quo de agitur, majore parte hujusce
apni fit, quo minus is eum ducat, vim fieri veto. D. utrubi (43. 31). Att för öf-
vigt detta interdiet gällde om res mobiles i allmänhet, ej blott om slafvar, likasom
det förra om res immobiles i allmänhet, ej blott om sades, synes af flera ställen t.
€z. $ 4 IL de interd. (4. 15).
+) Inst. anf. st.
2) Hos flera af de författare, som behandlat Romerska Rättens lära om besitt-
ning (v. Sav. a. st. ss. 359 ff., Pfeifer a. st. ss. 90 ff., Bruns a. st. ss. 38 ff.) förekomma
vidlyftiga undersökningar om den. frågan, huruvida betydelsen af och ändamålet med
Int. ret. poss. är att meddela ett skydd mot störande af besittningen eller att be-
stämma hvilkendera vid den petitoriska processen skall åtnjuta fördelen vid bevis-
ningen (”Regelung der Parteirollen”). Emellertid synas de nämnda ändamålen så
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
