Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Om Commodum Possessionis och Besittningsskydd. 25
den, som i hans namn detinerade, i hans frånvaro utan särskildt upp-
drag föra talan. Svarande var den, som antingen sjelf verkställt de-
jectionen eller deri tagit del, genom uppdrag eller dylikt. Det var för
öfrigt likgiltigt om han fortfarande hade besittningen af saken, ja till
och med om han någonsin fått besittningen. Interdictet gällde endast
om res immobiles 1). Ändamålet med talan var återställandet såväl af
saken sjelf som af alla de saker, hvilka genom dejectionen förlorats,
äfven andras, som af besittaren detiuerades, äfvensom ersättandet af
det värde som besittningen hade för possessor och öfverhufvud all skada,
som genom dejectionen uppkommit för dejectus. Sjelfva grunden till
talan var besittningens förlorande genom våld. Bevisades detta af kä-
randen, så var ej invändningen om vitiosa possessio tillåten för sva-
randen ?). Men i fråga om skadeersättningen kunde invändningen om
prescription göras, dock ej i fråga om ”quod ad eum pervenit” och ej
mot dem, hvilkas folk under deras frånvaro dejicierats.
Ett interdicetum de clandestina possessione omtalas äfven, men
blott i förbigående 3). Det var för öfrigt, då det skulle gälla om res
immobiles, onödigt, emedan vid dessa besittningen ej ansågs förlorad
förr än possessor erhållit kunskap om en annans besittningstagande
och, vid försöket att göra sin besittning gällande, blifvit dejectus, i
hvilket fall I. unde vi var användbart.
Slutligen förekommer äfven ett interdictum de precario, men äfven
detta anses obehöfligt +).
Till skydd för juris quasi-possessio användes i vissa fall de redan
anförda possessoriska interdicterna, i andra särskildt för dem inrättade
interdicter, t. ex. de itinere till skydd för väg-servitut etc.
Utom dessa uteslutande possessoriska rättsmedel lära väl äfven,
enligt hvad Bruns visat 5), andra, som i allmänhet tjena till skydd mot
rättskränkning, kunnat användas äfven till skydd för besittning, t. ex.
condictiones sine causa, actio quod metus causa, m. fl.
?) Att detta ursprungligen varit förhållandet är oomtvistadt. Detta interdiet
var nämligen obehöfligt så länge I. utrubi var af recuperatorisk character. Men
huruvida detsamma senare utsträckts äfven till res mobiles, derom hafva menin-
garne varit delade. Jfr Windsch. s. 400 n. 4.
2) Detta var den nödvändiga följden af de af kejsarne utfärdade lagar mot sjelf-
hjelp (t. ex. Const. 7 C. unde vi (8. 4)), hvilka skulle hafra blifvit overksamma om
invändningen om vitium varit tillåten. Dessa förbud utsträcktes likväl ej så långt
att den, som dejicieras, förbjudes att genast med våld sätta sig åter i besittningen.
3) Jfr v. Sav. s. 426 ff. .
+) Bruns, s. 62; v. Savigny, s. 437
3) Sidd. 27 fr.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
