Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Ur. 1.
JO om dal ot8 Polsve
fond, stars ENS dt miidefle och HIA Brgåfvote pe jorden mnber om fö norbilg Ovrdo. Om leutiunes MeluWa varit of Brsigen, få pamiuner [0
endas 18 de udden, dor hon smfom borefler 04) föraktar 08 mensldig fonfi oh oM frimmende berrevitde. e 0 ev ke
ett onde Beftaffrnbet 046 ntfornde undilyr Mät den infördes uppmärffamhet, rjutu mydet det orrfer på honom nisn att han Det bevaf.
Sörtraliga med sår notur, åre pi det äfven med dels fringdet, holitra (ör förerlänningea, den att vara naturens (ilisbetrn, fövsfaäsr än afeträdnnde,
men Uifväl oktid öfvar ott hemligt välde Bfvrr flnnet Det är åföra derföre om Stallrnares omdöme jag väljer att enföra, få mydet mer
Den vilda, majeRåtiffa nataren af deffa oändliga flogar, flöar och branter Hänrydte mig, och, ehurn jag
ej ännn fåft Offlan, föddes Litväli mig många af hans buder, fådana jag återfann dem då jag flera år derefter
lärde finna honom". — DÅ på ett annat fålle: ,Bverige är i fin råa vildget ett af de Curopelfta Länder, fom
me bedagat mig och hos mig vidt de meta fantaftiffa, melankolifta och tillika Höga ideer; en mwif onämnbar
tyftnad Herrstar i denna atmosfer, I Hvilken man tror fig liffom vara utom jordfretfen". Det är en föderlänning,
fom talar. Men Nordens Mara, ofta norrskensipka vinternatt, då ftiernorna här tydas ha fördubdlat filt antal
oc fin glans, medan det Hvita fasdoket runde omkring infocper at i enformighet, Pan för ofs fselfva återkalla
något af detta intryd. —
Ur. 4.
RNöjet af fNädfarten genom de dunka ffogarne, åfver de fslagda fjöarne hånrydte Ulfteri; men ännu
mer den otroliga fnållhet, bvarmed i flutet af Npril all is fmälte, den djupa fnön förfvann, den friffa
grånflan framffåt. — ,tt i fanning fålfamt ffådefpel, — utropar Han — fom ffulle uppfordrat mig att
difta, om jag då ånnu fårftått det”. Mot vintrens firångbet gör ochfå årets dblomningstid få mydet ftårre
afdrott, och bhelfas derföre här med en vida lifligare fånsla än i de länder, för Hbvilfag inbyggare denna
baftiga åfoergång ej finnes; liffom den moderliga fårfefens varma blid mer beveter det barn, åfver hvilket
den ej alltid foåfvar.
Ur. 5.
Båren, fom rör alla varelfer, fynes i Norden mer ån annorftådes likfom röra naturens
eget hjerta, och ger, färbeles i bergstrakter, der åfvergången är haftigare, ett flåbdefpel, fom
åfven måfte genomtrånga det dunklafte, meft nedtyngda bråft med en ftråle af tillvarelfens
ljufva lyda. Den för folens vårme fmåltande fnön, fom i otaliga bädar flörtar från bergen
ned öfver dalarnes fvålande grönfla; de ur isens fängfel loffade mäktiga vattnen, fom med
åfad fart framflynda på fina banor; de nåftan med ens löfvade tråden, ur Hvilla be åter
Morden helfande fångfåglarne, liffom drudna af förtjusning, fylla den fpånfliga, ffåra vårluften
med fitt qvitter;
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
