Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Om Sinnessjukdomarnes stadier. 3
ständigt tillämpas finnes någon garanti, att målet kommer närmare och
icke aflägsnas. Medicinens method bör vara analytisk och föremålet
för dess undersökning mäste ligga inom sjukdomsprocessens område,
utom hvars gränser forskningen upphör att vara medicin, rättigheten
för henne dock obestridd att använda och tillämpa allt, som genom
andra vetenskaper blifvit utredt och obestridligen bevisadt.
Den psychiska medicinen kan icke anses hafva skördat stor vinst
af dessa halft medicinska, halft filosofiska deductioner, som en tid öf-
verflödat och som hvarken medelst factiska bevis eller logiska conse-
qvenser förmått framlägga ett resultat af det långa tankearbetet. Så
framt de lagar en gång skola blifva vetenskapligt bestämda, enligt
hvilka de psychiska sjukdomarne utveckla sig, så måste methoden
blifva rent medicinsk; man måste följa sjukdomsprocessen tätt i spåren,
för att slutligen lära känna dess gång, och Psychiatriens studium bör
ej uteslutande förbehållas specialisten, utan ingå såsom integrerande del
uti den allmänna medicinska bildningen. Endast på detta sätt kunna
tillräckliga krafter erhållas för det stora arbetets framgång, och den li-
dande menskligheten derjemte komma i fullt åtnjutande af den hjelp,
vetenskapen förmår lemna. Den kliniska diagnostiken har redan länge
egt utmärkta representanter, men så länge klinisk undervisning om
sinnessjukdomarne saknats vid de medicinska skolorna, har frukten af
deras utmärkta arbeten till stor del gått förlorad för läkarekonstens
idkare.
Den som vill lära känna en sjukdom måste se och jemföra, och
detta gäller om sinnessjukdomarne kanske mer än om andra; dock har
man länge förbisett. den kliniska psychiatrien och af den legitimerade
läkaren fordrat den noggrannaste detaljkännedom om en mängd obe-
tydligheter, hvilka han under hela sitt lif endast tillfälligtvis kan få
tillämpa, under det han lemnats i okunnighet om en hel klass inre
sjukdomar, som i talrika fall angripa den menskliga organismen i dess
centrum, och med hvilka ingen praktisk läkare kan undgå att komma
i beröring. |
Redan 1803 yrkade Reil, att unga läkare skulle anställas såsom
elever vid anstalterna för sinnessjuke i Tyskland, och att öfverläkarne
skulle "hålla föredrag öfver sinnessjukdomarne, den psychiska behand-
"lingen, den ezxperimentala psyckologien använd vid den medicinska
”practiken, och att de dervid skulle hafva tillfälle att med exempel
"stödja sina anmärkningar": ett yttrande, hvari Heinroth sedan in-
stämde. 1812 öppnade Heinroth sina föreläsningar öfver sinnessjuk-
domarne såsom Professor vid Universitetet i Leipzig, och i samman-
hang dermed uppstod frågan om att inrätta kliniker vid anstalterna för
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
