Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
uu Gustaf Kjellberg.
träder, utan känslolöshetens. Den sjuke förlorar småningom förmå-
,gan att afficieras, och han slutar med att ej längre vara mottaglig
för några intryck. Glädje och sorg finnas då ej mera för honom, han
förlorar känslan för anhöriga och vänner, alla personliga band upp-
lösas och han blir indifferent för allt, som omger honom. I samma
mon, som känslan slocknar, förlorar äfven viljan all positiv stimu-
lus och i stället för att vara bunden af den negativa affecten, blir
viljekraften altmera reducerad, till dess ett tillstånd af fullständig
viljelöshet slutligen blir för handen. Alla rörelser äro ytterst tröga,
blicken stel och slö, conjunctiva oculi ofta injicierad, respirationen
ofullständig och långsam, händer och fötter kalla med benägenhet
för oedem. Aptiten är ringa, ofta med flera dagars abstinens, som
då är fullkomligt omotiverad, afföringen trög och ojemn. Degene-
rativa lidanden i bukens viscera äro långt ifrån ovanliga. Stadiet
bildar en direct öfvergång till Dementia, som kan anses fullständigt
utvecklad då deliriet afstannar och lemnar patientens medvetande
tomt. Den pathologiska processen är då afslutad och det tillstånd,
densamma framkallat, kan ej mera återgå till helsa.
Det är dock icke alltid som sjukdomsfallet får detta sorgliga
slut; exempel på convalescens äfven ifrån 3:dje stadiet finnas, ehuru
man på förhand torde få antaga, att status quo ante svårligen kan
follständigt återställas sedan sjukdomen något framskridit inom detta
stadium. Tillfrisknandet måste då blifva relativt, ej fnllständigt, så
att patienten återvinner en del af sina förmögenheter, medan andra
åter förblifva mer eller mindre skadade.
b. Melancholia attonita.
Synon. Mel. cataleptica. M. Stupida. — Stupidité, Georget,
Melancholie avec stupeur, Baillarger. Schwermuth mit Stumpfsinn,
Griesinger. — Starres Irrfäblen, Kieser.
| Hos äldre författare finner man denna form vanligen beskrifven
såsom en egen art af Dementia, och det var först genom Georget,
som uppmärksamsamheten fästades på det stora misstag, som låg
till grund för en sådan uppfattning. Sednare författare hafva upp-
ställt olika meningar om sjukdomens egentliga natur, hvarvid tviste-
frågan hufvadsakligen varit om denna ”Stupidité” skulle betraktas
såsom en helt och hållet egendomlig sjukdomsform, eller om den
borde anses tillhöra Melancholien. Den sednare åsigten, för hvilken
isynverhet Baillarger Y) uppvisat många skäl, och som derjemte
!) Jemf. Div. uppsatser uti ”Annales medico-Psychologiques.”
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
