- Project Runeberg -  Upsala Universitets Årsskrift / 1863 /
30

Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

40 Gustef Kjellbarg.

och liksom instängd inom ett trångt utrymme, der den fortlöper i
ett ändlöst kretslopp utan rast eller ro. Den sjukes tanke är lik-
som fängslad vid en punkt och hetsas dock alltjemt till arbete un-
der täta utbrott af ångest, (som kunna stegras ända till besinnings-
lös förtviflan). Han jemrar sig och klagar under detta sitt Sisy-
phus-arbete, hvaremot den maniakaliske är upprymd, glad och stolt
öfver sina tankars fria flygt.

Med Hypochondria under andra stadiet bör deremot förvexling
mindre lätt kunna komma i fråga, då vid densamma tankegången
är logisk och dessutom anamnesen ej företer någon likhet; ännu
mindre bör sjukdomsformen förblandas med Paranoia; ehuru den i
sin utveckling, enligt vår öfvertygelse, alltid tenderar mot en öfver-
gång till denna secundära form; så länge sjukdomen ännu bibehåller
sin primitiva typ äro melancholiens karakterer tillräckligt framstående,
för att vid en uppmärksam iakttagelse förhindra all förvexling.

4:sta Stadiet. Innan sjukdomen kommer till utbrott ger den
sig tillkänna genom samma förebud, som förut blifvit angifna såsom
tillhörande melancholien, men tiden för dessa förebud är i allmänhet
" ganska kort, och sjukdomen utvecklar sig med en skyndsamhet,
som ej har sin motsvarighet inom någondera af de öfriga formerna.
Besinningen öfverger den sjuke i allmänhet hastigt nog, och han
ger luft åt sin pinsamma känsla genom jemrande utrop och häftiga
åtbörder. Då han tilltalas, ger han vanligen svar, som visa att
han uppfattar hvad som säges och att han ej förlorat medvetande
af hvad som händt eller, hvad som tilldrager sig omkring honom,
men han förmår ej mer än några ögonblick qvarbålla uppmärksam-
heten vid det han hört, utan infaller omedelbart i samma monotona
klagan. Vid svårare fall är han alldeles oförmögen att appfatta
det enklaste tilltal, och hvarje bemödande att fästa hans uppmärk-
samhet måste då misslyckas.

En obestämd ångest har fattat den sjuke och hela hans beteeude
bär uttryck af den pinsamma oro, som jagar honom, och som kan
drifva honom att i ett slags medvetslös yrsel tillfoga sig sjelf svåra
skador, om han ej derifrån hindras.

Lika litet som den ursinnige, kan han då hålla sig stilla, utan
han kryper, springer, vrider sig och grimacerar utan uppehåll, samt
pratar derunder med stor häftighet och utan sammanhang. Vanligen
utgöres talet af en alltjemt upprepad klagan öfver något som skett
-eHer som han . fraktar, och han återtager dervid samma ord i en
oupphörlig. följd, : ända till:.dess. han. antingen genom tilltal eller ge-

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Fri Oct 18 18:41:23 2024 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/uuarsskr/1863/0442.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free