Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Om Sinnessjukdomarnes stadier. 45
Patienten är oförmögen att redogöra för sitt tillstånd eller att un-
derhålla ett samtal. Han är inbegripen i en oafbruten monolog och
han låter sig ej gerna afbrytas, likasom om han ej hade tid att fästa
något afseende vid hvad som säges eller i allmänhet vid hvad som före-
går omkring honom; och om han äfven uppfattar tilltalet, är det honom
dock omöjligt att deröfver reflektera eller ens qvarhålla det i minnet.
Allt löper honom förbi med samma bråda hastighet, och äfven om han
kunde förmås att göra några bemödanden derför, skulle det likväl vara
honom omöjligt att för ett ögonblick qvarhålla sin uppmärksamhet. Han
är ej mottaglig för några intryck utifrån och denna brist på recepti-
vitet yttrar sig äfven genom slöhet inom sensibilitetens område.
Att patienten helst går alldeles obetäckt, är redan ett bevis på
detta förhållande, men man finner honom derjemte så godt som känslo-
lös för de yttre skador, dem han ofta tillfogar sig genom sitt besin-
ningslösa och våldsamma beteende. Han är liksom satt utom skotthåll
för den kroppsliga smärtan, och hela hans väsende uttrycker det full-
ständigaste välbefinnande, till och med då man ser hans lemmar blö-
dande eller svullnande till följd af den omilda medfart, för hvilken de
blifvit utsatta. Samma brist på känslighet återfinnes äfven hos magens
och tarmkanalens slemhinna; patienten kan förtära stora doser af starka
medikamenter utan att deraf betydligt afficieras, hvarpå de ofta miss-
brukade äckelkurerna lemna talrika exempel, och mången sinnessjuk
torde hafva att tacka denna torpiditet hos magen derföre, att han und-
kommit med lifvet, då något för organismen skadligt ämne inkommit i
hans mage. FEj en gång de eljest så despotiska inflytelserna af hunger
och törst synas öfver honom hafva något välde. Det är, som saknade
han tid att sysselsätta sig med så underordnade saker, och om man
icke droge försorg om att skaffa honom föda, skulle patienten säkert
ganska länge dröja med att derom göra påminnelse. Åfven då maten
föres till hans mun, kan han endast med en viss ansträngning hejda
sig så mycket, att han hinner i brådskande fart taga munnen full och
svälja; men knappt är detta gjordt, förrän den med möda tillbakahållna
ordströmmen åter rusar fram med farten af ett vattenflöde, som man
genom något hinder för ett ögonblick förmått att hejda. För hvarje
bit den sjuke skall förtära måste samma arbete förnyas, och det är
tydligt att alimentationen då ej kan blifva särdeles riklig.
Under allt detta visar patienten tydliga tecken af en exalterad sinnes-
stämning. Uppsyn, åtbörder och tal uttrycka ett obegränsadt öfvermod
och en glädtig hänförelse, som af intet låter störa sig. Denna känsla
af välbefinnande och yster glädje sammanhänger på det närmaste med
den stegrade productiviteten hos den sjukes fantasi, och den är full-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
