Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
62 Gustaf Kjellberg.
alltid följa räta linien, utan i gången kan man då och då märka en
lindrig slingring likasom hos en dracken person.
Emellanåt inträda korta perioder af depression, hvarunder han kla-
gar och någon gång infaller i gråt med höga snyftningar, men dessa
perioder försvinna lika hastist, som de kommit. Vid sådana tillfällen
är det ej ovanligt att märka spasmodiska ryckningar i ansigtets mu-
skulatur och en viss rigiditet hos större delen af kroppen, som dock
är af kort varaktighet. Egendomligt för dessa perioder är ett genom-
trängande skrik, som den sjuke emellanåt uppger, tydligen under ett
tillstånd af bristande medvetande.
Patienten magrar hastigt; ansigtet är rodnadt och uppdrifvet,
blicken förvirrad och utan fasthet, pupillerna på båda ögonen vanligen
olika contraherade. Hufvudet kännes hett, pulsen är påskyndad, re-
spirationen vanligen normal, aptiten ojemn och afföringen trög. Det
är ej ovanligt, att den sjuke är i hög grad osnygg, och hans vårdande
är då förenadt med ej ringa svårigheter. Tidtals inträda remissioner,
hvarander han är mera foglig och äfven mindre positiv i sina förvända
uppgifter, men till någon fullkomlig insigt om deras orimlighet kommer
han dock aldrig, och inom kort bryter exaltationen åter fram med
förnyad styrka.
Hos personer med svagare konstitution och i allmänhet hos qvin-
liga patienter äro symptomerna af exaltation vida mindre utvecklade,
men deremot framträda de paralytiska mera obeslöjade. Patienten är
då mera stillsam och trög, vandrar långsamt omkring utan egentligt
ändamål, men med tydlig obenägenhet för att sitta stilla. Vanligen
är han tyst eller går och mumlar mellan tänderna några otydliga ord,
som han långsamt men envist upprepar. Ansigtsdragen äro slappa, och
hela ansigtet har ett platt, tanklöst och nästan sorgset uttryck. Till-
talar man honom, så sprider sig ett fånigt leende (rire béte) öfver hans
ansigte, öfverläppen börjar darra, och med stapplande tunga förklarar
han sig må ganska väl och hafva mycket penningar, 100, 500, 1000, 10,000
Rdr 0. 8. v. i ständigt stigande. Gången är osäker, och vid alla rörel-
ser, som den sjuke gör, förråder sig en plumphet och otymplighet, som
småningom ökas. Då han skall fatta något föremål, griper han lätt
miste, och hvad han fattat förmår han ej länge qvarhålla.
Symptomer af periodiska hjerncongestioner saknas sällan, ehura
deras intensitet mycket kan variera, och de torde ofta nog blifva förbi-
sedda, då det är högst ovanligt, att patienten sjelf beklagar sig öfver
något illamående. Intensiteten af dessa anfall ökar sig dock småningom,
allt efter som sjukdomen närmar sig ett sednare stadium.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
