Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
12 C. A. Torén.
tagne af det allvar, den andeliga kraft, som nu derinom började
uppenbara och utbilda sig. Det offervilliga nitet för folkuppfostran
och hednamissionen gjorde de mest lofvande framsteg. Och söker
man ett motstycke till den ofvanberörda, för sin tid karakteristiska
rådplägning, som egde rum angående missionsväsendet på general-
församlingen 1796, så tänke man sig Skottlands utmärktaste mis-
sionär, Alexander Duff, på generalförsamlingen 1835, 39 år
sednare, inför en stor, ifrigt lyssoande åhörareskara. Han är nyss
återkommen på besök i sitt hemland från Ostindien, der han verkat
för missionen från 1829, då han ditskickades, den förste missionär,
som blifvit utsänd af en protestantisk nationalkyrka, såsom sådan.
Med sin mäktiga eldstunga framlockar han hos sina landsmän och
medcehristna förbarmandet med det yppigt begåfvade, ofantliga lan-
dets eländiga söner. På sin kropp bär han redan tecknen af det
för Europeer menliga klimatet vid Ganges stränder, men han brin-
ner af osläcklig enthusiasm för sitt älskade ”India” och för dess
omvändelse till Honom, som fått jorderikets alla länder till arf och
lön. Han berättar för sina bröder, huru detta romantiska land,
besjunget af skalderna för dess balsamiska skyar, dess ljufliga vin-
dar, dess tjusande blomsterprakt, dess förtrollande skimmer af sol-
ljus, i verkligheten är en vid ödemark, ”der litvet dör och döden
lefver” en omätlig graf för odödliga själar, som förgås af brist på
kunskap. Och då han i djerf förtröstan bjuder sitt folk att stå upp
och besluta, det hädanefter dessa ”solens nejder” skola bestrålas af
en bättre sol, rättfärdighetens sol, och då han uppmanar det att ej
gifva sig någon ro förrän lofvets och tacksägelsens toner i dagliga
böner uppstiga från Indias korallstränder och genljuda från dess le-
ende dalar och majestätiska höjder, då förstår man, så väl af den
ljungande apostelns fromma anspråk på sina åhörares nit och för-
börer, som äfven af presternas och folkets hängifoa uppmärksamhet ,
brinnande blickar och här och der flödande tårar, att en alldeles ny
tid bar inträdt, att en lifvets fläkt har gått öfver de torra mar-
kerna, med ett ord, att Gud sjelf har värdigats i nåd besöka sin
vingård.
Under det nu Skottska kyrkan begynte resa sig från den dvala,
hvari äfven denna del at Christi stridande församling på jorden,
under loppet af nästan hela det förflutna århundradet hade legat,
just som den, lik en tillfrisknande, begynte känna igen sig sjelf
och glädja sig åt en nyöppnad bana för sin verksamhet så väl
hemma som ute, tilldrog sig en händelse, som till utseendet ringa,
medförde stora följder. Redan året efter vetolagens stiftande och
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
