Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Om den fria Skottska kyrkans uppkomst 15
tilllykt till verldslig rätt. Den sistnämnda förböd kungörandet af
Generalförsamlingens dom vare sig i kyrkorna, på kyrkogårdarne el-
ler i skolhusen, förböd jemväl alla andra prester än de sju ifråga-
varande att predika i dessas kyrkor. Detta den verldsliga rättens
förbud mot predikan gjorde ett djupare intryck än något annat och
upptogs såsom den svåraste kränkning af kyrkans rättigheter. Kyr-
kan erkände den verldsliga maktens rätt öfver de offentliga byggna-
naderna, men kungjorde sitt domslut under bar himmel, och prester
sändes att insätta dem, hvilka Generalförsamlingen hade suspenderat
och dessa predikade evangelium på fria platser. Generalförsamlingens
förhållande vid detta tillfälle uppväckte stor harm hos många; före- .
bråelser och anklagelser yttrades emot den från alla håll, men de
kyrkligt sinnade fingo just vid denna tid erfara kraften af Petri ord:
Salige ären J, om J för Christi namn blifven försmädade, ty an-
den, som är härlighetens och Guds Ande, hvilar på eder. En märk-
värdig nådens och kraftens utgjutelse inträffade vid denna tid. I
Skottland hade ej på ett århundrade en så djup och så allmän an-
delig väckelse egt rum som nu. I Kilsyth, Dundee, Perth, Blair-
gowrie, i Rosshire, Sutherlandsshire och andra orter öfvergåfvo ska-
ror af uppenbara syndare sina onda vägar och flera kyrkans lem-
mar, som brustit i trohet, återvände till sin första kärlek. Så blef
denna tid, 1839, som var en bekännelsens och vittnesbördets tid
för kyrkans förkämpar, en vederqvickelsens tid för församlingen i
dess helhet.
Våren 1840 framlade Grefven af Aberdeen för öfverhuset en
bill, åsyftande att förlika tvisten emellan kyrkan och de verldsliga
myndigheterna, men då icke-påtvingandets princip ej kom till fullt
erkännande i densamma, vann den ingen framgång. Denna bill er-
kände väl folkets rätt att göra invändningar mot en presenterad per-
son , men ville åt presbyteriet uppdraga makten att afgöra dessa in-
vändningars giltighet: den subordinerade i denna för själarne mest
vitala, personligt grannlaga och ömmande angelägenhet församlingens
vilja under den ecclesiastika myndighetens. Ehuru välment och akt-
ningsvärdt stod således likväl detta förslag i strid med den presby-
terianska grundprincipen, att ingen kyrkoherde må tillsättas tvärt-
emot församlingens vilja. Billen kunde fördenskull ej antagas af det
nu i kyrkan rådande evangeliska partiet.
Efter en tids uppskof företogo sig Strathbogie-presterna att, en-
ligt en befallning af Court of Session, insätta den nämnde kyrko-
herden. Den 20 Juni 1841 verkställdes denna följdrika intrusions-
handling i den derigenom så ryktbara Marnoch-kyrkan. De sju su-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
