Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
- ann
24 C. A. Torén.
Några dagar derefter, den 23 Maj skulle den så kallade ”deed
of demission” undertecknas. IHvarje annat göromål lades den dagen
å sido, på det hvarje hjerta, hvarje tanke i andakt skulle helgas
åt Herren. Presterna uppstego tio och tio bakom Moderators stol
och der undertecknade de med fasta hjertan den akt, hvarigenom de
för Christi skull försakade allt sitt verldsliga goda och sin ställning
i det borgerliga samhället. Mängden af dem offrade allt hvad de
egde, ja, sitt uppehälle för dagen. Offrets storlek , uttalad i ziffror,
lärer kunna beräknas till mer än 100,000 Pd. St., hvilka dessa
Christi lärjungar med gladt mod lemnade för Hans skull, som har
sagt: ”hvar och en som öfvergifver hus eller bröder eller systrar
eller fader eller moder eller hustru eller barn eller åkrar för mitt
namns skull, han skall få hundradefallt och ärfva evinnerligt lif.”
Ingen enda tvekade: unga och gamla tecknade med säker hand de
penndrag, som kostade dem allt hvad de egde. Denna egna för-
rättning upptog fem timmar och fortgick under alla närvarandes djupa
tystnad: 474 prestmän afsade sig vid detta tillfälle alla sina inkomster.
Dock var detta offer icke det största. Utan tvifvel var försakel-
sen lättare i det offentliga vittnesbördets timma, då modet uppbars
af den gemensamma hänförelsen. Svårare prof förestodo. Dessa
samme män hade att återgå till sina berg och dalar och fält, ja,
till Skottlands aflägsnaste stränder. Der gällde det ingenting min-
dre än att föra hustrur och barn från deras hem. Stunden var
inne, då Jesus skulle säga i hvart och ett af dessa presthus: ”hvil-
ken som vill följa mig, han vedersake sig sjelf, tage sitt kors uppå
sig och följe mig! Många hundrade i Skottland satte då denna
christliga pligt i utöfning och voro, i det de togo korset på sina
skuldror, färdiga att utropa: ”Herre, här är jag.” Men hvem räk-
nade de tårar af undergifven smärta, af stilla sorg, som här flöto?
Hvem bevittnade de tysta striderna inom den ömme husfadrens inre,
då han såg sin maka utan klagan men med brustet hjerta föra bar-
nen bort från ett älskadt hem, hvilket omslöt minnen af ett familje-
lif i christlig sällhet och kärlek?
Så slutade en af de märkvärdigaste strider, som någonsin egt
rum i någon del af den christna kyrkan. Detta slut innebar en
fullkomlig sönderbrytning af Skottlands af ålder vördnadsbjudande
kyrka. Man har svårt att kunna värja sig för en viss smärta vid
anblicken af denna brytning. Hvad hade man ej kunnat vänta, om
nämnda stora kyrka odelad hade fått fortgå i jemna, raska steg
framåt såsom den redan hade begynt: hvilken välsignelse hade den
ej kunnat, tänker man, emottaga och utveckla, om den goda sur-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
