Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Om Ebreerbrefrets citater ur det Gamla Testamentet. 23
dvvapsvos tofs åyvooössv xui MÅavwnkévoss), då deremot de, som
med berådt mod syndade, skulle utrotas ur Ilerrans menighet (4 Mos.
15: 23—31, 3 Mos. 4: 13 ff.). På samma sätt har ock Christus
offrat sig sjelf för menniskornas synder (Ebr. 9: 14, 26, 28). Men
om vi frivilligt synda, sedan vi fått kännedom om sanningen,
så är icke mera något ofer öfrigt för synder, utan ett förskräck-
ligt bidande efter dom och nit af en eld, som skall uppäta mot-
ståindarena (Ebr. 10: 26, 27). 2) Såsom offerblodet uti det G. T.,
som utgjorde ett nödigt renings- och invigningsmedel (Ebr. 9: 22),
helgade och vigde till levitisk renhet, så meddelas äfven i Christi
blod en nödig rening utaf ett vida högre slag. Ty om blodet af
bockar och oxar och aska af en ko, stänkt på de orenade, hel-
gar (dem) till köttete renhet, huru mycket mer skall då icke
Christi blod, hvilken i kraft af en evig ande offrat sig sjelf
otadelig åt Gud, rena vårt samvete från döda gerningar till att
tjena lefvande Gud (Ebr. 9: 13, 14. Jfr Ebr. 9: 23, 10: 22).
3) Det stänkelseblod, med hvilket öfverstepresten på den stora för-
soningsdagen ingick uti det allrahelgaste, är, såsom innefattande den
högsta potensen och stegringen af det gammaltestamentliga offret,
företrädesvis att anse såsom en förebild till Christi offerblod. Ty
såsom öfverstepresten en gång om året inbar detta blod uti det allra-
helgaste (Ebr. 9: 7), så har ock Christus en gång för alla med sitt
eget blud ingått uti det himmelska allrahelgaste (Ebr. 9: 12).
4) De djurs kroppar, hvilkas blod genom öfverstepresten införes
i helgedomen, uppbrännas utom lägret (Ebr. 13: 11. Jfr 3 Mos.
4: 12). Äfven detta har sin motsvarighet hos Christus, ty derföre
led ock Jesus utom (stads)porten, på det han genom sitt eget
blod skulle helga folket (Ebr. 13: 12). 5) Altaret, på hvilket
djuren offrades i det G. T., och den omständigbeten att presterna
fingo ”äta af altaret”, d. v. s. äta kött utaf de djur, som blifvit
offrade på altaret, hade äfven sin motsvarighet hos Christus. Ty
vi hafve, säger vår författare, ett altare (Christi kors), af hvilket
de icke kunna äta, som tjena tältet (som egna sig åt den judiska
religionen) Ebr. 13: 10.
Det företräde, som måste tillkomma Christi offer såsom den högre
motbilden till de levitiska offren i det G. T., utgör äfven ett före-
mål för uppmärksamheten hos vår författare. De levitiska offren,
säger han, kunna icke göra den fullkommen till samvetet (xatvå
ovyvesldnosv Telstödar), som tjenar Gud (med sådana offer, Ebr. 9:
9. Jfr Ebr. 10: 1). De kunna alls icke borttaga synder (Ebr. 10:
11), utan i dem är en åminnelse af synderna hvarje år (Ebr.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
