Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
2 A. G. Ahlqvist.
göra sig beredd att motstå konungens och folkets förenade makt.
Ett svagt försök att skilja dessa från hvarandra gjordes väl, men
qväfdes af konungen med en lätthet, som lade i dagen, icke blott
att Gustaf var i klokhet och handlingskraft sina adliga motståndare
öfverlägsen, utan äfven att dessas ställning var i hög grad ogyn-
sam för en kamp om väldet. Men konungen var i för stort behof
af vänner i striden mot kyrkan och allmogen, hvilken senare nu
satte sig öfver hans myndighet, för att drifva sina förra ståndsbrö-
der till det yttersta. Å ena sidan gjorde han väl allvar med adelns
rusttjenst, men å den andra lät han äfven frälset återbörda de gods,
som dess förfäder skänkt till kyrkor och kloster efter Carl Knuts-
sons räfst, — en inskränkning, ifrån hvilken han dock befinnes hafva
gifvit befrielse 1). Den egendom, hvaraf adeln bärigenom åter kom
i besittning, var måhända ej så stor, som man antagit, men likväl
betydlig nog i en tid, då bristen på penningar, den stränga börds-
rätten och förbud mot försäljning af skattegods till frälse försvårade
stora jordegendomars församlande på få händer 2). För öfrigt är det
väl möjligt, att de af adeln, hvilkas anspråk på kyrkogods voro af
en tvetydig natur, i tysthet satte sig i besittning af sådan egendom,
hvilket lätt nog kunde ske, då, såsom konung Gustaf sjelf kla-
gar, ”de, som hafva länen se genom fingrarne med dem, låtan-
des det så gerna ske, och ingen vill i den måttan förtörna den
andre eller säga der ett ord emot” 8). Således kan adeln hafva
vunnit betydligt mera på denna räfst än de offentliga handlingarna
utvisa; och den fann dessutom andra utvägar att föröka sin rike-
dom. Det hade blifvit frälset tillåtet att återbörda sina gods från
kyrkor och kloster, skref konungen, på det att adeln skulle sig nå-
!) Hurn lätt tanken på detta adelns tillegnande af kyrkogods kunde
uppstå, ser man klart deraf, att den icke blott i England och Tyskland
efter reformationen gjorde sig gällande, utan att äfven under sjelfva medeltiden
Philip den Sköne, i kampen mot påfveväldet, sökte genom löftet att låta
adeln återtaga hvad dess förfäder skänkt till kyrkor och kloster förmå den
att gå på sin sida, hvilket äfven lyckades. Jfr Michelet: Histoire de France
I: 71, 74.
2) Så återfingo Peder Erlandsson och Nils Andersson nio gårdar från
Gripsholms kloster, Gabriel Körning sex gods, tre å sina, tre å sin hustrus
vägnar, Sten Eriksson till Grefsnäs sex hemman, Björn Persson till Follnäs,
Johan Persson till Häringe och Anund Stensson till Stäflö tillsammans nio
hemman o. 8. v. — ”Specificationer på Åtskillige slagz fordom Kyrkie o.
Klostergodz” i kungl. riksarkivet.
2) Kon. Gustaf t Gust. Olsson (Stenbock) d. 29 Mars 1539. Riksregi-
straturet.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
