Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Om aristokratien under Jehan den tredjes regering. = : 27
JUDngen kunde ej längre lida, att ej blott adeln sjelf, utan äfven dess
tjenare och snart sagdt dess bönder tilltrugade sig skjutsning af hans
undersåtar; adeln åberopade sina friheter, men dessa tillstadde ej
sådant öfvervåld; ”hade de ock sådana friheter, då vore de utgifne
af den onde i helfvetet, han må ock skjutsa deras tjenare och bön-
der”. Konungen medsände en ed att afbålla sig från de öfverkla-
gade skjutsresorna, hvilken Clas Akesson och den öfriga adeln borde
aflägga 1). — Vi hafva redan sett att detta kraftspråk tjenade till
intet. Hertig Carl rådde konungen att återupprätta de gamla gäst-
gifvaregårdarne, hvilket väl hade varit det lämpligaste sättet att
förebygga det öfverklagade missbruket. Handlingarne visa dock ej,
att detta råd blifvit följdt.
Att adeln mot sina underhafvande så på arfvegodsen som i för-
läningarna skulle ådagalägga hårdhet och godtycklighet, var hvad
man kunde föratse. Klagomålen härom äro dock få, hvartill sä-
kerligen adelns makt att instänga de motspänstiga i sina fängelser,
och sedan dessas fruktan att, om de klagade hos konungen, ytter-
ligare blifva ”nupna” af sina egendomsherrar, ej så litet bidrog 2).
Ett och annat drag af adelus våldsamhet mot sina underhafvande
bar dock blifvit kändt. Så vet man att grefve Axel Lejonhufvud
dref sina land- och förläningsbönder till en sådan förtviflan, att de
klagade öfver honom i hundratal hos konung Johan, och att hans gård
slutligen var nära att blifva förstörd af den rasande allmogen 3). I
" detta afseende, såsom i så mycket annat, gick det värst till i Fin-
land. Af ett bref från Joban till befallningsmannen på Viborg,
Mats Larsson (Kruus), ser man, huru förläningsbönderna derstädes
behandlades. Mats Larsson pålade dem en stor tunga och beskatt-
ning öfver hvad de voro vana att utgöra till kronan, ålade dem
dagsverken , tvang dem att underhålla hans hästar, fråntog dem deras
utmark, på hvilken de tvungos att hugga några hundra famnar ved
!) Kon. t. Clas Åkesson d. 3 Maj 1583. — Concept bl. ”Acta Historica.
Johan IT”, i riksark.
2) Hogenskild Bjelke tyckte, att de bönder, som klagat öfver hans svär-
moder, grefv. Märta Sture inför kon., "borde niupes ij deris . . .” De la
Gardiska Arch. IV: 165.
3) Hogensk. Bjelke t Ture Bjelke d. 27 Aug. 1589. — Ol v. Dalin:
Svea Rikes Historia III: 2: 243. — Sådana förseelser torde hafva föranledt
påbudet i Joh:s förslag t. adl. privilegier 1590 (Åbo tidn. f. 1782 s. 392)
”att ingen skulle få basta, binda eller fängsla sin landbo eller tjenare i
någon måtto”. Ett concept i riksark. visär, att dessa ord inkommo i nämnde
handling efter hertig Carls förslag.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
