Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Om aristokratien under Johan den tredjes regering. 47
ransakningen i Linköping, att herr Hogenskild jemte Erik Sparre
och Erik Gustafsson varit den ifrigaste att draga omkring för att
både med trug och goda ord förmå prester och bönder att antaga
densamma !). — Det var ej blott inför allmogen som riksråden upp-
trädde såsom konungens apostlar. Redan i Februari 1576 rådde
de denne att afsända några förtrogne att underhandla med hertig
Carl ”om religionen och andra förnämliga punkter” 2). Rådet följ-
des, och i Mars månad samma år afsändes Göran Gera, Erik Sparre
samt sekreteraren Henrik Mattsson för att förmå hertigen att tillåta
litorgiens bruk i hertigdömet. Deras beskickning blef, såsom man
kunde vänta, fruktlös.
Liturgien ansågs, så inom som utom Sverige, blott vara ett
steg närmare det egentliga målet, katolicismens återinförande i riket.
Redan 1576 började sådana rykten att utspridas i landet, och ko-
Dungen fann sig föranlåten icke blott att låta straffa de personer,
som utspridt dem 3), utan äfven att i en, 1578, utfärdad kungö-
relse varna allmogen för att sätta tro till sådant tal, hvilket, en-
ligt Jobans påstående, ”fördes af ett ärelöst, menedigt parti, som
icke annat sökte än oenighet, uppror och tvedrägt" +). Det var ej
möjligt annat, än att sådana rykten skulle utspridas, då konungen
trädde i allt närmare förbindelse med den påfliga stolen. Redan
1574 hade jesniten Stanislaus Warcewicz besökt Johan och stärkt
bonom i den böjelse för återgång till de forna kyrkobruken, af
hvilken liturgien blef en frukt. Han skall äfven hafva trädt i för-
bindelse med medlemmar af konungens omgifning, men Peder Brahe
är den ende bland aristokratien, om hvilken han tyckes hafva gjort
sig några förhoppningar; åtminstone förmådde ban kardinalen Sta-
nislaus Hosius att skrifva honom till för att förmå honom att återgå
till katolicismen, hvilket äfven så tillvida skedde, att katolikerna
sjelfva ansågo honom omvänd 8). Vid biskopsvigningen i Uppsala i
Juni samma år, hvilken försiggick fullkomligt efter katolska kyrkans
!) Bihanget t. Werwings Hist., s. 196.
2) Rådslag d. 6 Febr. 1576. BI. Rådsl. i K. Joh. III:s tid.
3) Anjou a. st. II: 97 (noten). Misstag är det dock, då A. sätter kon:s
bref af d. 21 Sept. 1576 i samband med oroligheterna i Vestergötland
samma år; ty brefvet har i riksregistraturet till öfverskrift: ”Till Cantzele-
ren, vm hans tienere” m. m., och var således skrifvet ej till Erik, utan till
Nils Gyllenstjerna.
4) Mandat till menigeman i Vestmanland och Dalarne, i riksreg. f. d. 18:
Jaauari 1678.
3) Anjou a st, II: 180. Jfr: Theiner a st I: 390—3908: Urkund. B: 39:
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
