Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
94 A. G. Ahlqvist.
hafva mindre anspråk på egjelfständighet !). Detta påstående är icke
blott i sig sjelft osannolikt, utan kan äfven nästan bevisas vara
ogrundadt. Såsom ett af de främsta skälen för Sigismunds val an-
drogs det nämligen, att han visserligen var katolik, men ej uppfödd
till en ofördragsam papist, och då de österrikiska sändebuden skulle
söka förvärfva sig anhängare, rådde kardinal Radziwil dem att ej
ens söka vinna protestanter, som till följe af sin religion naturligtvis
slöto sig till det svenska partiet 2). Det skulle för öfrigt knappast
behöfvas något annat bevis för att protestanterna voro för Sigismund,
än att påfven var mot honom 3). Possevinus hade visserligen före-
speglat Johan polska kronan för hans son, om ban uppföddes i ka-
tolska läran, och påfven Sixtus sade, sedan Sigismund blifvit befä-
stad i sitt nya rike, att han såg Guds finger i hvad som skett,
men det är säkert, att före valet icke blott den förre aflade ed på
att efter förmåga verka till österrikiska husets förmon, utan äfven
den senare befallde sin legat, ärkebiskopen Annibal de Capua, att
vara verksam för samma mål, — en befallning, som denne i allo ef-
terkom, så att han sedermera blef ansedd för att vara den egentlige
upphofsmannen till Maximilians utropande till konung af Sigismunds
motparti 4). Detta påfvens förfaringssätt var för öfrigt så litet nDå-
gon hemlighet, att Johan endast två månader efter Sigismunds afresa
uppmanade honom, att ej visa sig alltför ödmjuk mot Sixtus, ”isyn-
nerhet som denne påfve mera hafver förhindrat detta kungaval än
halpit dertill och dermed föga tacksägelse förtjenat” 5).
Sveriges besittningar i Estland hade genom Pontus de la Gar-
dies framgångar erhållit ett ökadt värde. Polackarne och isynnerhet
lithauerne, som ansågo detta landskap särskildt tillhöra sitt land,
fordrade derför vu framför allt, att det 18673 gifna löftet om
Estlands införlifvande med polska riket måtte förnyas och upp-
fyllas 8). Att så skulle ske hade de svenska rådsherrarne genast in-
sett och derföre i det första utkastet till Kalmare artiklar insatt ett
uttryckligt förbud mot att afträda något af det, som Sverige inne-
hade i Estland och Ryssland, — ett förbud, som upprepades och
1) Ranke a. st. I: 366.
2) v. Mayer a. st s. 34, 53.
3) Af det följande torde det visa sig, att Fryxells påstående (a. st IV:
84), att påfven var för Sigismunds val, ej är grundadt.
$) Jfe Theiner a st. U. B. 80, 245. v. Mayer a st at s. 20, 23.
Heidenstein a. st. s. 253.
3) Riksreg. f. d. 6 Nov. 1587.
6) Heidenstein a. st s. 252. v. Mayer a. st s. 34.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
