Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Om det Evangeliskt-Eutherska Skriftermålet. 8
ligast gällt aflösningen!). Man kan således säga, att, ehuruväl en
viss osäkerhet ännu råder vid användningen af ordet skriftermål,
ett sträfvande likväl visar sig att fatta ordet i dess vidsträckta be-
märkelse. Då dertill kommer, att den mera omfattande betydel-
sen af ordet är den historiskt riktigare, hvaremot den inskränktare
betydelsen leder sitt ursprung från ett skeft och oriktigt lärosätt (se
slutet af not. 1, sid. 1), så synes allt skäl vara för handen att syn-
nerligen framhålla och betona ordets vidsträckta begrepp, så mycket
mera som man derigenom vinner den stora fördelen att få ett namn
för en och samma handling med alla dess delar.
Men fatta vi i ofvannämnda hänseende ordet skriftermal på
ett vidsträckt sätt, så inskränka vi åter samma ord åt ett annat
håll. I vår Svenska kyrkolag brukas namnet skrift eller skrifter-
mål icke blott om den handling, i hvilken Ordets tjenare, såsom för-
valtare af nådemedlen, å Guds vägnar emottager en syndares bekän-
nelse och honom aflöser, utan äfven om den akt, då presten, såsom
ombud för församlingen, å dess vägnar och i dess gemenskap åter-
upptager en excommunicerad?). En och samma benämning har så-
ledes blifvit gifven åt tvenne skilda handlingar. Den gifna följden
häraf synes vara, att en behandling af skriftermålet bör omfatta
de båda olika handlingarna, som under enahanda namn förekomma.
Emellertid ämna vi nu på ett sådant sätt inskränka vårt ämne,
att vi till behandling upptaga endast den förstnämnda, till den
egentliga sgjälavården hörande, handlingen, der presten å Guds väg-
nar handlar med syndaren, under det att vi helt och hållet bortse
från den sednare, till kyrko- och församlingstukten hörande, arten
af skriftermål. Vi anse oss kunna göra denna inskränkning och
likväl låta vår afhandling bära öfverskriften ”Om skriftermålet”,
enär man vanligen med skriftermål vill beteckna samma handling,
som i bekännelseskrifterna förekommer under namnet confessio och
hos Luther kallas die Beichte, hvilka ord, såvidt vi veta, nästan
alltid utmärka den handling, hvarigenom åt en församlingsmedlem
en speciell själavård egnas; sällan eller aldrig synas confessio
och die Beichte utmärka ”skriftermål” såsom den akt, hvarige-
nom en syndare återupptages i församlingen (kyrkoplikt). — Vi
tilltro oss att förblifva vid den egentliga och ursprungliga be-
tydelsen af ordet skriftermål inom vår:’kyrka, om vi fatta det-
!) Jfr MM 15 af Svensk Kyrkotidning för år 1856.
2) Jfe Rydén, Sveriges Kyrkolag, kapp. 7—9 och Kyrkohandboken,
kapp. 5 och 10.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
