Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
24 Gustaf Leopold Collinder.
dem på mina vägnar förvara skall. När jag nu säger till den ogudalktige:
Du ogudaktige måste döden dö, och du säger honom det icke, att den
ogudaktige må taga sig tillvara för sitt väsende; så skall väl den vgud-
aktige dö för sitt ogudaktiga väsendes skull; men hans blod vill jag
kräfva utur din hand” (Hezech. 33: 7, 8). Men utom det att Herren
sålunda bjuder yttersta varsamhet vid fullgörandet af ofvannämnda
uppdrag, lemnar han derjemte den föreskriften, att hvarje synd kan
menniskorna förlåtas med undantag af synden mot den Helige Ande.
”All synd och hädelse skall varda menniskorna förlåten ; men hädelse
emot Andan skall icke varda menniskorna förlåten” (Matth. 12: 21.)
Herrens ord i Joh. 20: 23 och Math. 16: 19 åsyfta således utan tvif-
vel ett till den enskilde specielt riktadt tillämpande af det gudom-
liga ordet, som på ett mera concentreradt sätt än den allmänna
predikan räcker menniskan antingen nåd eller dom. Likväl våge
vi ej att uteslutande på dessa bibelställen stödja det handlande med
Guds ord på den enskilda menniskan, som är egendomligt för skrif-
termålet. Vi måste äfven tillse, hvilka vittnesbörd Skriften i öfrigt
lemnar. Vi fråge då först: Synes Skriften i allmänhet äska ett spe-
ciellt tillämpande af ordet på den enskilde för sig utom och jemte
den offentliga predikan? Sant är visserligen, att de, som fått i
uppdrag att beta Herrans får och lamb, hafva sig förelagdt att re-
dan i det offentliga förkunnandet ”rätt dela sanningens ord” (2 Tim.
3: 15), så att hvar och en undfår hvad honom tillkommer. Men
något mera synes äfven kräfvas. Herren säger i Matth. 18: 15:
”Om din broder syndar dig emot, så gack och bestrafa honom emellan
dig och honom allena; hörer han dig, så hafver du vunnit din
: broder”. Hvad här ålägges trosbröder i allmänhet i deras förhål-
lande till hvarandra, måste isynnerhet och framför allt gälla Her-
’ rens tjenare i embetet. Dem måste det på ett alldeles serskildt sätt
ligga om hjertat att återvinna till Christi hjord hvarje enskild
broder, som genom åstadkommen förargelse visat sig affällig. Vi
hålla fördenskull före, att redan här ålägges det kyrkliga embe-
tet en speciell ordets tillämpning på den enskilde för sig. I Heze-
chiels 34 kap. klagas öfver Israels herdar: ”De svaga stärlden J in-
tet och de sjuka heladen J intet, det sårade förbunden J intet, det
förvillade hemtaden J icke igen och det borttappade uppsökten I icke.”
Huru är väl möjligt att de ömma pligter, som i dessa ord åläggas
herdaembetet, kunna fullgöras utan en speciell kännedom om de en-
skilda själarnes tillstånd och en med anledning deraf på den en-
skilde utöfvad själavårdande verksamhet? Paulus förmanar i Åp.
G. 20 kap. de Ephesinska presterna: ”hafver akt på hela hjorden” och
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
