Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Om Apostelen Petrus och den äldsta kyrkans falska Gnosis. 83
betydenhet, om detta sista ord af ap. Petrus — visserligen icke
ensamt för sig, utan tillsammans med hans förra bref ämnadt att
utgöra hans andeliga testamente till den kristna efterverlden 2 Petr.
3: I —- icke hade rönt mera af uppmärksamhet eller afseende i dessa
skrifter från den kristna forntidens sida, utan författaren till Jude
bref stode helt och hållet för sig sjelf såsom ett enstaka, vis-
serligen äfven så mycket vigtigare, undantag i detta hänseende
bland apostlarnes efterföljare. Men denna lucka är icke till, eller
är åtminstone så obetydlig, att den knappt förtjenar omtalas. Be-
viset derpå har framför andra W. O. Dietlein lemnat i den rik-
haltiga historiska inledningen till sin kommentar öfver närvarande
bref, der ett stort antal ställen ur samteliga de apostoliska fäder-
nas skrifter anföras, hvilkas innehåll — äfven om man utelemnar
enskildheter, der likheten kan vara blott tillfällig och icke får ur-
geras — häntyder på en genomgående bekantskap med det Petrinska
brefvet , icke mindre viss derför, att detta icke uttryckligen citeras 59).
Man har sökt att beröfva dessa öfverensstämmelser sitt värde genom
att hänvisa till ”den gemensamma fond af åskådningar, uttryck och
vändningar, ur hvilken den kyrkliga forntidens skriftställare öste och
hemtade” 37). Men huru har denna gemensamma fond af kristliga
ord och kristliga tankar väl sjelf uppkommit, om icke på grund-
valen af det apostoliska ordet? Och om det nu gifves en skrift af
det vördnadsvärdaste innehåll och ålder, som utgifver sig sjelf för
apostolisk och till hvilken dessa åskådningar, uttryck och vänd-
ningar på ett helt och hållet serskildt sätt hänvisa — hvad ligger
då närmare än att anse denna skrift just innehålla det ord, som
för de förra ligger till grund och med hvilket de genom en osynlig tråd
hänga tillsammans? Med rätta säger Dietlein om en invändning i
denna väg: ”Med den, om den vore rigtig, skulle äfven de allra
mest obetviflade hänsyftningar i de apostoliska fäderna äfven på
Panolinska skrifter kunna bortförklaras. Hela det sätt, hvarpå de
apostoliska fäderna, åtminstone Clemens, Ignatius och Polycarpus
gå till väga, är ju icke det, att i en helt och hållet egen tanke-
gång anföranden ur Skriften blifva infogade; utan vi se hos dessa
skriftställare samma förfarande fortsättas, som vi, i ännu högre
grad, blifva varse hos de bibliska skriftställarena sjelfva: att nem-
ligen hela förrådet af tankar, vändningar och uttryck blifva betrak-
tade såsom en gemensam egendom för alla, ur hvilken hvarje skrift-
ställare hemtar, nästan endast betänkt på att anbringa detta gemen-
samma i det genom det närmaste ändamålet påbjudna sammanhan-
get” 38), Ur denna synpunkt få dessa likheter en helt annan betydelse
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
