Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
10 L. Annerstedt.
tilltagande är af vida större vigt för samhället än storleken af netto-
behållningen !).
Redan i fråga om den mätare på de olika kulturslagens företräde,
som vid frågans afgörande bör användas, visar sig sålunda skiljaktig-
het emellan de olika svstemernas anhängare, i det att den stora kul-
turens anhängare såsom sådan antaga ’nettobehållningen, under det
försvararne af den lilla kulturen vanligen yrka, att bruttoafkastning
måtte dertill begagnas.
Då grunden till denna skiljaktighet hufvudsakligen kan sökas i den
olika bestämning at begreppet nettobehållning, som hos dem förefinnes,
torde en redogörelse för hvad med detta begrepp rätteligen bör förstås
vara af nöden för bestämmandet af hvilken mätare bör användas å de
särskilda systemernas olika produktivitet.
Låtom oss derföre först antaga produktionen försiggå under de
enklaste förhållanden, eller att en ensam individ för eget bebof syssel-
sätter sig med ett produktivt företag, hvarvid han producerat en viss
qvantitet nyttighet A’, men äfven, då produktionen endast är möjlig
genom dels omskapande dels förstörande af redan för hand varande
nyttigheter, derunder i och för denna konsumerat en viss qvantitet
nyttighet B’?). Vill nu producenten vid företagets slut beräkna, huru-
vida han derigenom förbättrat sin ekonomiska ställning, om han deraf
bar vinst eller förlust, kan han under antagande, att de nyttigheter,
han konsumerat och producerat, äro af samma slag, samt under fort-
farande förutsättning, att han arbetat endast för tillfredsställandet af
sitt eget behof, och således utbyte af någon del utaf de vunna produk-
terna ej ifrågakommer, beräkna sin vinst eller förlust af företaget genom
!) Vid denna sammanfattning af de hvarandra bekämpande olika me-
ningarna hafra vi endast talat om den stora och lilla kulturen, såsom mot-
satta relativa begrepp, motsvarande större och smärre egendomar. Inom
dessa har man likväl, såsom förut uppgifvits, skilt emellan stora, medel-
stora och små, och man skulle med anledning deraf äfven kunna från den
stora och lilla kulturen särskilja den medelstora. Äfven denna har verkli-
gen erhåNit sina försvarare, hvilka påstå, att detta kulturslag skulle hafva
ett bestämdt företräde framför de öfriga, såsom i sig förenande den stora
och lilla kulturens företräden, men undvikande deras olägenheter. Men då
vid olika uppfattning af skilnaden emellan stora, medelstora och små egen-
domar gränsen dem emellan måste blifva sväfvande, och hvad om företrädet
i bruket af små egendomar är sagdt hufvudsakligen äfven gäller om de
medelstora, såsom dessa af oss efter Roscher blifvit bestämda, hafva vi ej
ansett nödigt att fästa oss vid annan motsättning än emellan stor och liten
kultur.
?) Jfr Fontenay, Du Revenu foncier, Liv. 11, Chap. I & I. Bastiat,
Harmonies Economiques, Chap. XIV.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
