Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Om Jordstyckning. 33
följder. Vid fri delbarhet af jorden fördelade hvarje fader den gård,
som måhända knappt vore tillräcklig för en familj, emellan sina
barn, hvilka hvart och ett å sin del grundade ett nytt hushåll; hvarje
dräng eller daglönare, hvilken, derest lagliga inskränkningar i jordegen-
domens parcelleriog egt rum, skulle genom arbete hos större jordbru-
kare funnit sin tillräckliga utkomst och till och med varit i tillfälle att
samla en sparpenning, inköpte för en obetydlig summa några qvadrat-
alvar jord, gifte sig och odlade sin åkerlapp med hackan eller spaden
samt sökte derigenom förskaffa sig och en snart uppkommande talrik
familj deras uppehälle, hvilket dock vid den största flit och under goda
år endast bestode i det mest oundgängliga. Den lika arfsrätten, den
fria jordstyckningens vanliga följeslagare, skulle snart söndersplittra de
små egendomarne i blotta parceller, och ej nog dermed, en i samma
rigtning arbetande spekulationsande bemägtigade sig de större jordegen-
domarne och söndersmulade dem i smärre områden, hvarigenom den
visserligen satte hvarje individ i stånd att blifva egare af en del utaf
jorden, men äfven gjorde denna otillräcklig för en familjs uppehälle.
Så medförde denna frihet inom samhället en öfverdrifven parcellering
och dermed förenadt öfverhandtagande af en dvergartad kultur, hvar-
till utsigten att förvärfva en egen jordbit och att bilda egen fa-
milj, hvilken innebure en synnerligen stor lockelse för den fattige, gaf
ständigt ökad näring!). I sammanhang härmed framställes äfven faran
af en slutlig öfverdrifven reaktion mot ofvan beskrifna missförhållande,
när de små jordparcellerna förr eller senare i följd af deras egares ut-
armande måste försäljas, då slutligen till dem inga andra köpare fun-
nes än de stora kapitalisterna, i hvilkas händer jorden slutligen skulle
hopas i så stora egendomar, att på dem användandet af ett intensivt
jordbruk blefve omöjligt. Dessa äro de skäl, som i allmänhet anföras
såsom bevis för påståendet, att frihet vid jordstyckningen nödvändigt
måste vara för samhället skadlig.
Väl är det sant, att befolkningens tilltagande i ett samhälle, der
frihet i jordens fördelning eger rum, naturligen måste medföra en till-
tagande förminskniog i jordegendomarnes storlek; men deraf kan ej an-
ses bevisadt att denna jordstyckning fortskrider längre, än den genom
tätare befolkning möjliggjorda större intensiteten i jordbruket tillåter?)
!) Förhållandena i Frankrike och Wiärtemberg åberopas vanligen såsom
faktiska bevis för påståendet, att vid fri jordstyckning öfverbefolkning och
dvergkultur skall blifra rådande. Vi få i det följande tillfälle att åter-
komma till granskningen af dessa bevis.
2) Jfr Roscher, Nationalökonomik des Ackerbaues, sid. 388 ff.
3
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
