Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Om eausalitetsbegreppet. 3
Vid förklaringen af ett philosophiskt begrepp fordras isynnerhet,
att en riktig synpunkt väljes, från hvilken det ifrågavarande begreppet
kommer att betraktas. Hvilka fördelar eller olägenheter för det till
behandling framställda begreppet sjelfva denna synpunkt kan medföra,
har philosophiens historia sjelf visat med afseende på causalitetsbegreppet.
Detta begrepp kan nämligen undersökas dels ifrån ontologisk dels åter
ifrån kunskapstheoretisk synpunkt. Det förra har blifvit försökt af
Wolf, det sednare af Kant. Wolff framställde i sin Ontologi många
på bredden utdragna undersökniogar om detta begrepp, men hvaraf den
vetenskapliga vinsten blef nästan ingen. Kant åter sökte att ur det
menskliga subjectet sjelft härleda causalitetsbegreppets sanning och gil-
tighet med den framgåug, att han samtidigt gaf en ny riktning åt hela
det philosophiska vetandet. Det är naturligt, att vi, genom att följa
den af Kant gifna fingervisningen, komma att från psychologisk och
konskapstheoretisk synpunkt företaga våra undersökningar om causali-
teten.
Vid en kunskapstheoretisk betraktelse af ett föremål måste objec-
tet för betraktelsen på sådant sätt hänföras till menniskans kunskaps-
förmåga, att man i henne kan finna och uppvisa dess grund och källa.
Skall alltså causalitetslagen till sitt väsende på detta sätt bestämmas,
så måste äfven dess källa uppsökas i den menskliga kunskapsförmågan.
För att bereda oss möjligheten till den uppkastade frågans besvarande
måste vi först bestämma, hvari den menskliga kunskapsförmågan till
sin natur och beskaffenhet består.
Den menskliga kunskapsförmågan är, såsom sjelfva ordet innebär,
en förmåga af kunskap. Med kunskap menas ett sådant mennisko-
andens verksamhetssätt, hvarigenom de särskilda momenterna i ett
föremål särskiljas ifrån och sammanbindas med hvarandra. En kunskap
kan sålunda ej tänkas, utan att det gifves ett object eller föremål,
hvarom den är kunskap. År den menskliga kunskapsförmågan en för-
måga af kunskap, så är hon ock en förmåga af kunskapsobjecter. Frå-
gan blir då, af bura många slag de möjliga kunskapsobjecterna kunna
vara, ty, sedan den frågan blifvit besvarad, veta vi ock de törmögen-
heter för dessa objecters uppfattning, som finnas hos den menskliga
kunskapsförmågan.
Menniskan är ett väsende, som har uppkomst, fortvaro och slut
i tiden och i rummet. Hon är ett i tiden och rummet tillvarande vä-
sende. När hennes medvetande vaknar, så uppfattar hon en mångfald
af åskådningar i tiden och rummet. Med tillhjelp af dessa åskådningar
kan hon sedermera erhålla en uppfattning af en mängd objecter i tiden
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
