Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Om causalitetsbegreppet. 23
begreppets allmängiltighet vore i sjelfva verket ej annat än dess till-
fällighet, hvadan i sådant fall causalitetsförhållandet, hvilket ock Hume
tydligen utsagt, blott vore ett sken!). Och dessutom, menar Kaut, är
det tydligt, att den på nämnda sätt gjorda härledningen af causalitets-
begreppet ej är någon förklaring af detsamma. Man upptäcker likhet
i företeelsers följd på hvarandra i tiden inom den gifna erfarenheten.
Från denna likhet i företeelsers tidsföljd sluter man till förhållandet af
orsak och verkan. Förhållandet af orsak och verkan uppfattas på detta
sätt såsom varande detsamma, som likhet i företeelsers tidsföljd, all-
denstund nödvändigheten i företeelsernas följd ej genom en sådan för-
klaring kan ingå i causalitetsförhållandet. Genom nämnda härledning
har man sålunda härledt begreppet af likhet i företeelsers tidsföljd från
begreppet af likhet i företeelsers tidsföljd. Man har med andra ord
härledt causalitetsförhållandet från sig sjelft. Men derigenom har sam-
ma förklaring blifvit gifven af causalitetsförhållandet, som den för-
klaringen af rummet och tiden, enligt hvilken dessa båda begrepp skulle
vara empiriska, d. v. s. härledda ur erfarenheten och sålunda ur sig
sjelfva 2). Då det alltså tydligen inses, att causalitetsbegreppet ej kan
härledas ur erfarenheten, så måste ett annat sätt för dess förklaring
sppsökas. Och nödvändigheten af ett nytt förklaringssätt af detta be-
grepp visar sig, menar Kant, så mycket mera oundgänglig, som det
nämnda uppfattningssättet förfalskar erfarenheten. För erfarenhetens
möjlighet fordras nämligen vexling och förändring, alldenstund erfaren-
hetsobjecterna äro i tiden, med hvilken vexling och förändring alltid
äro förenade. Skall sålunda erfarenheten till sin möjlighet kunna för-
klaras, så skola också vexlingen och förändringen till sin möjlighet
kunna förklaras. Med förändring — hvartill i sjelfva verket all vex-
ling kan reduceras?) — menas ett sätt af phenomenell tillvaro, som
med nödvändighet följer på ett annat sätt af phenomenell tillvaro,
hvilket sjelft föregått detta i tiden”). Att, likasom Hume, förklara
bort denna nödvändighet i förändringen, vore att förfalska hela er-
farenheten. Ty gifves det ett enda moment i erfarenheten, som till
sin möjlighet ej kan förklaras, så innebär detta ett erkännande af o-
förmågan att förklara hela erfarenhetens möjlighet.
Nu är enligt Kant bland alla kunskaper, som gifva sig ut för att
vara kunskaper, kunskapen om erfarenbeten den enda, som är möjlig
för menniskan, och som sålunda eger något berättigande. Skall alltså
erfarenheten kunna förklaras, så måste förändringen, som är ett mo-
ment .i erfarenheten, ock kunna förklaras. Och möjligheten af detta
L ce p. 191. 2) L, ce p. 191. 3 L. cp. 186. Loc p. 184.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
