Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Om causalitetsbegreppet. 33
sjelft såsom en ur sin enbet producerande förmåga. Det skulle näm-
ligen i sådant fall sammanfalla med det medvetande, i hvilket det må-
ste finnas såsom bestämning. Emellertid måste det, såvida det verk-
ligen skall vara något, af det menskliga medvetandet uppfattas. Kan
det icke uppfattas af menniskans sinnlighet, men måste det finnas hos
menniskan för sinnlighetens egen möjlighet, så måste det uppfattas af
en annan kunskapsförmåga hos henne. Sinnligheten är sålunda icke
menniskans enda kunskapsförmåga.
Allt, som sinnligheten kan uppfatta, måste, såsom Kant visat,
vara behäftadt med rum- och tidsbestämningar. Det åter, som gör en
sådan förmåga möjlig, måste sjelft vara oberoende af tiden och rum-
met. Då menniskan måste kunna tillerkännas kunskap om detta, så
kan hon ock hafva kunskap om ett af rummet och tiden oberoende
vara, d. v. s. om ett osinnligt varande.
Måste alltså det, som gör ett sinnligt uppfattningssätt möjligt,
sjelft vara osinnligt, och måste menniskan ock ega en förmåga att
uppfatta detta, eftersom äfven det måste vara inom menniskans sjelf-
medvetande, så måste denna kunskapsförmåga vara en förmåga att
uppfatta ett osinnligt varande. Ett osinnligt varande måste — hvilket
vi här ej hafva tillfälle att vetenskapligen bevisa — bestå af percep-
tionskrafter eller förnimmande väsenden. Alla bestämningar hos dessa
förnimmande väsenden måste, — såsom den absoluta Idealismen visar
— tänkas vara rent ideella och såsom sådana oberoende af rummet
och tiden. De förnimmande väsenden, som hafva sådana bestämnin-
gar, kallas för förnuftiga väsenden. Menniskans förmåga att uppfatta
ett osinnligt varande är sålunda en förmåga att uppfatta förnuftiga
väsenden, hvadan denna menniskans kunskapsförmåga ock med rätta
kan kallas hennes förnuft.
Vi hafva sålunda sett, att menniskan har en förnuftig kunskaps-
förmåga jemte den sinnliga, och att den förra förutsättes för den sed-
nares möjlighet. Vi hafva också sett, att causalitetsbegreppet icke kan
förklaras ur menniskans sinnlighet. Vore alltså sinnligheten menniskans
enda kunskapsförmåga , så vore causaliteten oberättigad. Emellertid
vill ej menniskan uppgifva detta begrepps berättigande, alldenstund i
sådant fall allt sammanhang skulle försvinna ur hennes verld. Vi må-
ste derföre anställa en undersökning, om causalitetsbegreppet kan för-
klaras ur menniskans förnuft eller förnuftiga kunskapsförmåga, hvilken
undersökning vi möjligen en annan gång komma att företaga.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
