Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
10 Wilhelm Lilljeborg.
treillii — har Prof. Sars ansett den hos oss förekommande vara en an-
Dan art än den, som blifvit beskrifven af M. Edwards, och derföre gifvit
den det ofvan citerade nya namnet. Enligt hvad vi ofvan yttrat, äro vi
öfvertygade, att detta bihang af sistnämnde författare blifvit förbisedt hos
Rhoea likaväl com hos Apseudes, der det blifvit iakttaget af Leach, då
den af M. Edwards beskrifna arten svårligen i verkligheten kan förete en
så stor skiljaktighet uti dessa mindre föränderliga delar, när den för öfrigt
så nära öfverensstämmer med den här ifrågavarande.
Beskr. Längd från spetsen af rostrum till d:o af sista abdom.-
segmentet omkr. 13 millim. Färgen smutsigt hvit. Rostrum spetsigt
och något nedåt böjdt, och ofvan med 3:ne långsgående gropar, af
hvilka den mellersta är mycket grund. Å hvardera sidan af hufvud-
skölden äro 2:ne dylika transversella gropar, och baktill å densamma
äro 2:ne sådana snedt bakåt och utåt gående. Den företer, tillfölje af
dessa gropar, åtskilliga fält, som tyckas visa analogi med de regioner,
som förefinnas å ryggskölden hos Decapoderna. Vid yttre sidan af de
öfre antennernas bas har nämnde sköld en af en fåra baktill begränsad
spetsig flik, å hvilken det temligen lilla och konvexa ofärgade ögat är
beläget. Hufvudskölden betäcker 1:sta thoracalsegmentet, som är orör-
ligt förenadt med hufvudet, och den har å sidorne baktill en nedåt och
inåt gående del, som ofvan är begränsad af de omnämnda groparne,
och som synes förete någon analogi med branchialregionen och. den så
kallade pterygostomiska regionen hos Decapoderna. Tbhboracalsegmen-
ternas epimerer hafva formen af framåt riktade taggar, som äro längst
och störst å det på hufvudet följande segmentet. Å midten af nämnde
Thoracalsegmenters undre sida eller deras ventraldel är en knöl eller
tagg, och på sista thoracalsegmentet är denna tagg hos hanen serdeles
hög och trubbig samt har i spetsen 2:ne öppningar för genitalorganerna,
eller vasa deferentia. Hos honan är sistnämnde tagg lägre och spetsig.
De fem främre abdominalsegmenterna äro korta, men ha långa något
balåt riktade spetsiga och borstbärande epimerer. Sista abdominal-
segmentet är aflångt, nästan rectangulärt, med ojemna sidokanter, och
bakre kanten konvex och trubbig.
De öfre antennerna, som äro mycket större än de undre, ha skaf-
tets första led större än de följande båda lederna. 9Svepan, som är
ungefär dubbelt längre än bisvepan, består af 17 —20 leder, och bi-
svepan har omkring 7 leder. Den gemensamma led, från hvilken båda
utgå, synes vara bildad genom sammansmältningen af deras första le-
der. De undre antennerna ha skaftets andra led störst, och den 3:dje
minst, och från spetsen och yttre sidan af den förra utgår ett oledadt
aflångt bibang, som räcker ungefär till slutet af skaftets 4:de led, och
bär i kanterna omkring 11 långa borst. Svepan har omkring 12 leder.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
