Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 10 KAPITLET. Om jordfästning.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
v. 3. Jag vet, o Gud, att det är rätt,
Hvad du med mig vill göra. Ej känner jag
det bästa sätt att mina öden föra. Men lär
mig älska ditt behag, Och uppehåll den själ,
som svag, Och rof för ängslan, bäfvar!
v. 4. Mot sorgefulla är du god Och väl
bekant med smärtan. Du offrade ditt eget
blod Att trösta mänskors hjärtan. Den
lidande du drar till dig, Och jag välsigna vill
den stig, Som mig till dig kan föra.
v. 5. Jag vet, du är en bättre Far, Än
någon uppå jorden, Och att den du till dig
upptar, Hans lott är lycklig vorden: Hvi
skulle jag begråta då Den oskuldsfulla, som
fick gå Till dig i rätta hemmet?
v. 6. En dag du rör ock vid den graf,
Som bådas stoft omgifver; Du då den telning,
nu bröts af, Föräldrar återgifver. Så kärlek
är, den smärta ger, Men äfven genom tårar
ler Och hoppas än vid grafven.
493: 1. Säll du, som menlös fann din graf
För åren, Lik späda blomman, som föll af
Om våren! Du i det stilla Gick ner, du
lilla, Förr’n ondskan hunnit ditt förstånd
förvilla.
v. 2. Förr’n falska läror fått din själ
Bedraga, Du månde Herren Gud så väl
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
