Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 88. Den yppersta vägen - 206. Han segrat har - 207. Mitt hem
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
151
folk, som i alla tider Har bett: Din vilja ske, Gud, med mig.
vägen och den bereder, Han själv i kärlek den stakat ut.
på utan någon fruktan, Om än han leder, dit du ej vill!
korset dig mera trycka. Blott lid och älska en liten tid!
206. Han segrat har.
1. Från segerbytenas berg han träder
Vår segerfurste, Guds milda Lamm.
Fast lott man kastat om hjältens kläder,
Han går med seger ur döden fram.
Kör: Nu går han fram över Sions höjder
Med vunnen seger för världen all.
Han kommer fylld utav ljus och fröjder —
Han segrat har, och han segra skall!
Fast striden rasar och såren blöda,
Han trotsar döden och fäller den.
När så han uppstår ifrån de döda,
Vid graven ljuder: Han lever än!
Var är din udd nu, du dödens rike,
Du avgrundsvälde, var är din makt,
Då segerhjälten förutan like
Har gått med livet ur dödens schakt?
Så sjung och jubla, du lösta skara!
Nu har du seger i Lammets sår.
Båd’ jord och himlar dig skola svara:
Med livets furste du leva får!
K. G. S.
207. Mitt hem.
1. Mitt hem är där på den andra stranden,
Där livets timglas ej rinner ut,
Och ej till avsked man räcker handen,
Ty himlens glädje tar aldrig slut.
Kör: O, ljuva hemvist bland Jesu vänner!
Där finns ej mera en sorgens tår,
Ty syndagiftet ej mera bränner;
De äro läkta de djupa sår.
2. Ej någon vandrare, stödd vid staven,
Skall mera söka för natten hus.
Där öppnas aldrig den mörka graven,
Då härskar livet i evigt ljus.
3. Där suckar ingen vid solnedgången,
Och ingen bävar för natten mer;
Men alla sjunga de morgonsången,
Ty Gud är solen, som evigt ler.
4. Ej någon sjöman vid brutet roder
Förgäves söker en säker hamn.
För barnet sörjer ej någon moder,
Ty havet öppnar ej mer sin famn.
5. Mitt hem är där uppå livets stränder,
Där fridens ros icke falnar mer.
Med segerpalmer i sina händer
En var sin hyllning åt Lammet ger.
K. G. S.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
