Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 137. Staden där ovan
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
221
m
i
a *U_ j
-(• 0-
II P
—miz^zpt.
ving - - - - ar, Ty Gud själv so -’ - len är,
da lar, Från stri - dens brak och gny
blan das Med hög - tids - ska - råns ståt,
blek nat För ö - - ken - so - lens brand,
v i
Och ska - - ran
De lyfts till
En var av
Dess kraft har
r
h ±+
$£
hyll - ning bring
him - lens sa -
gläd - je an -
ic - - ke vek -
- - ar Guds Lamm, som spi ran bär.
- - lar På ro - - sig sil - - - ver - sky.
- - das, Och ing - - en kind är våt.
- - nat I fram - ling - ska - - pets land.
\m
M
-» —
z^=t=lp
Ej skiftningar det bliver.
Här slumrar tidens ur,
Ty prakten, den förbliver
Där inom stadens mur.
När glädjens kalkar dofta
I fridens paradis,
Jag längtar dit så ofta
Att sjunga Herrens pris.
6. Ej någon dödlig tunga
Kan tolka denna fröjd.
Ej skalden kan besjunga
All prakt i himlens höjd.
Men skulle mig ej givas
Att se min Jesus kär,
Jag kunde dock ej trivas,
Hur skön än staden är.
K. G. S.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
