Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 227. I smärtans stunder - 228. O, sköna land! - 229. Förtrösta än!
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
333
nö - den i
sitt . sfcö - te bar,
Och himlens skat - - ter
P " V v
ä - ro många
h . K N N
ni*, ’ i k k k*- ■- 1
fle -
mr t:
TT
An al -
la sor - ger, som dig
— — 3^-é:
p’ -0- ■&•
V t I
mö - ta här.
mm?
*=t=
£
I
_« # - #
-r-
ss
j..
5. En evighet med Jesus i det höga,
Det väger mer än smärtans stunder här.
När sista tåren torkats från ditt öga,
Du skall förklarad se din vän så kär.
K. G. S.
228. O, sköna land!
1. O sköna land där uppe i det höga
Med dina källors friska vattensprång!
Vad än mig möter här jag aktar föga
Mot det att evigt vara där en gång.
Kör: O sköna land, o sköna land i ljuset!
Hur kärt för mig att tro och hoppas på
Att jag en gång får stå i fadershuset
Och av hans händer livets krona få!
2; Vein mäktar väl att detta land beskriva?
På avstånd blott jag ser det här i tron.
Men skönare det skall ju en gång bliva,
Då jag får blicka ut mot himlens zon.
Ej någon fara mer jag där skall möta
Och intet törne, som mig smärta ger,
Men vila under träd med frukter söta,
Yid livets flod, som evigt mot mig ler.
O sköna land, i tron jag mot dig blickar,
Då här jag vandrar på en öde strand.
När då och då du mig en försmak skickar,
Jag längtar hem till dig, du sköna land.
K. G. S.
229. Förtrosta än!
1. Förtrösta än, håll i att tro och hoppas!
Se, löftet står ju kvar i Herrens ord.
Och medan fikonträdet gror och knoppas,
Skall Herrens nåd ånyo bliva spord.
Kör: Förtrösta än! Se, Gud kan icke svika ;
Hans löfte fastare än klippan står.
Snart skola alla nödens dimmor vika
Och friden grönska i en evig vår.
2. Förtrösta än, om ock han kännes fjärran,
Och vattna hoppets ros med än en tår.
Se, bakom molnet lever ännu Herran,
Han än som fordom vid din sida går.
3. Förtrösta än, fast ingenting du känner
Och ingen ljusning syns från Tabors höjd ;
Vid korset möter han dock sina vänner
Och tolkar skriften om en evig fröjd.
4. Förtrösta än; låt världens dårar säga,
Att ingen Gud det finns att trösta på.
Det väger mer att i sitt hjärta äga
Den frid, som världen aldrig kan förstå.
5. Förtrösta än! Han kommer snart och
hämtar
Sitt trötta barn till evig frid och ro.
Förtrösta än, tills Salems klocka klämtar
Och du får evigt i Guds rike bo.
N:r 230, se n:r 176.
K. G. S.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
