- Project Runeberg -  Väckelse- och hemlandssånger : andliga sånger /
385

(1927) [MARC] Author: Karl Gustaf Sjölin
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 282. Solsken - 283. Aftonklockan - 284. Min nåd är nog

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

385
Kör.
un - der
ljus blir
till
ljus
mitt

sol och sång.
sjä - lens värld,
hem hos Gud.
Ii - - vets strand.
i*ri— strr
EtäEÉE
Hii
O, vad fröjd, o,
vad fröjd !
(K. g. S.)
j i
iöill
283. Aftonklockan.
O tänk, när tidens aftonklocka klämtar
Och Herrens folk i vilan tågar in!
När ifrån jorden han sin skara hämtar,
Ur Jesu hand en var får kronan sin.
Sälla dag, sälla dag!
Då få vi se och möta våra kära
Och aldrig mer behöva skiljas åt
Men evigt giva Gud och Lammet ära
Där sorg ej finns, ej saknad eller gråt.
Sälla dag, sälla dag!
3. Då få vi se, vad ögat aldrig skådat,
Få se i glans, vad här vi trodde på,
Och äga allt, vad ordet oss bebådat;
Då alla frälsta omkring tronen stå.
Sälja dag, sälla dag!
4. Vi se de sår, ur vilka blodet flutit,
Se honom själv i härlighet och glans,
Han, som förbundet evigt med oss knutit -
O; tänk, vad fröjd att evigt vara" hans!
Sälla dag, sälla dag!
k. g. s.
284. Min nåd är nog.
Det blev så tyst, så mörkt som natt i sko-
gen,
Och solen sjönk i dystra molnet ned.
Guds Ande, väl med skickeisen förtrogen,
Jag hörde viska: Hoppas, tro och bed!
Bida blott, bida blott!
Men silverkransen omkring molnet dröjde;
Den förde blicken mot en högre zon,
Där midnattssolens strålar hoppet röjde,
Och genom molnet glänste nådens tron.
Bida blott, bida blott!
3. Där såg jag honom uti ljus förklarad,
Som ofta sagt: Min nåd är nog för dig.
Yar stilla, och du är av mig bevarad;
Se, jag är med i skuggan på din stig.
Bida blott, bida blott!
4. Det gav mig mod att inför Herren bida
Och taga stunden, fylld med nöd så svår.
"Av molnet skymd, jag står dock vid dia
sida,
Och nöd och nåd utur min hand du får.
Bida blott, Bida blott!"
K. G. S.
N:r 285, se n:r 180, N:r 286, se n:r 180.
N:r 287, se n:r 208. N:r 288, se n:r 176.
25

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 12:46:13 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/vackhem/0385.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free