Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 1. »Barfota-Lasse» - V
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
47
då alltid ha’ bekymmer och förargelse för. Den där
satans torparpojken ■— —»
»Ja, livad honom beträffar,» svarade Hörner lugnt,
»så skall öfversten inte längre behöfva ha’ någon
förargelse af honom.»
»Hur så då? Hvad menar herrn?» frågade öf-
versten förvånad och spände ögonen i honom.
»Jag tar honom med mig härifrån,» fortfor
Hörner, »jag har redan talat med föräldrarne, och de
gå in på, att han får följa med mig.»
»Har herrn råd till det?» ämnade öfversten fråga,
men ändrade sig i sista stunden till ett sväfvande:
»Är det rådligt, att herrn tar den där tjufpojken
med sig?»
»Anser öfversten kanske att det är rådligare, att
låta honom stanna kvar här då?» frågade Hörner
tillbaka.
»Nej, det vill jag just inte påstå, men — hvad
ska’ herrn göra med honom?»
»Jag skall lära honom rita, ty det har han ut-
märkta anlag för.»
»Jaså, herrn tänker kanske göra honom till ar-
tist?» fortfor öfversten med hån i tonen, »hör du
Otto,» här vände han sig till sonen, som låg och
surmulade i solfan, »din barfota-lasse ska’ bli artist,
du. Då är det allt du, som får be’ honom om för-
låtelse!»
»Det kan nog hända, det,» återtog Hörner med
en viss skärpa, »sådana där barfota-lassar har det
blifvit karlar af en gång förr. Då däremot vissa bort-
klemade ungdomar — —»
»Herrn behöfver således ingen sittning mera,»
afbröt öfversten högdraget, »herrn kommer kanske
ihåg bulldoggsansiktet ändå?»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
