Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 2. Vid badorten - II - III
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
78
Och han kastade sig ner på stolen bredvid kri-
tikern, medan löjtnant Otto v. Verner helt glad och
strålande trädde ut ur societetssalongen med mor
och syster under armen, efterföljda af den långa,
magra och högtidliga hofpredikanten Florell med sin
lilla, fetlagda, nästan färglösa fru, som knappast nådde
honom upp till axeln.
Och när de nykomna väl hunnit fram till det
vid balustraden samlade sällskapet, där en allmän
rörelse med hälsningar och presentationer vidtog, steg
den unga artisten hastigt upp, hvälfde i sig ett fylldt
glas punsch och störtade ut i societetssalen. Han
armbågade sig fram mellan de allt tätare samlade
badgästerna och skyndade ut i det fria, där han be-
gaf sig in pa en smal gångstig, som ledde direkte från
den allmänna, stora promenadvägen och upp till de
skrofliga klippafsatserna på ön, där blott en och annan
lutande fiskarkoja reste sig upp emot de branta väg-
garne omkring bergskrefvorna, hvilka en gång i längst
förflutna tider blifvit urhålkade af det väldiga hafvet
III.
Däruppe drog ännu den västliga brisen fram ifrån
fjärran, icke våldsam, men med långa saltmättade
pustar. Solen hade nyss gått ner, och öfver luftkret-
sen västerut låg ett rödviolett, disigt skimmer, som
återspeglade sig i det blåvattrade hafvet. Ett och
annat segel från utkryssande fiskarbåtar hägrade långt
ute, och längst bort vid synranden syntes de trenne
masttopparne af ett skepp, som svaga konturer mot
luften, medan längre åt norr det lätta rökmolnet från
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
