- Project Runeberg -  Vacklande grund : skildringar ur ett konstnärslif /
83

(1894) [MARC] [MARC] Author: Frans Hedberg
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 2. Vid badorten - III

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

83
ner i ådrorna och ger kraft åt musklerna — kraft,
kraft ! »
Och han slog sig med knutna händer mot bröstet,
och lyssnade med välbehag till det djupa återljudet
från dess fasta hvalf, han sträckte armarne upp och
hufvudet stolt tillbaka, skådande utåt i den allt mera
skymmande kvällen.
»Det gör ingenting, att jag svultit, sedan jag som
adertonårig rymde från min mästare, när han ville
sätta mig i slöjdskolan för att lära mig ett handtverk,
som skulle skaffa mig bröd, jag behöfde inte något
handtverk — jag svalt hällre för att få bli konstnär.
A, mina första år vid akademien, svält om dagarne,
arbete om kvällarne, tokiga upptåg om nätterna —
min första tafla, tiggargubben på Norrbro — såld för
tio kronor — och sedan de badande flickorna, såld
för hundra -— modellerna vid Brunnsviken en som-
marmorgon —- när jag gått ifrån kamraterna på
Stallmästargården och lagt mig att sofva i en gräs-
backe — jag minns som i går, hur jag väcktes af
plasket hur jag ritade af dem — fabriksflickorna
präktiga flickor — hvitmjälla och runda nog att
kunna väcka afund hos en prinsessa — muntra flickor,
som sedan de klädt på sig, bara skrattade, när jag
visade dem min skiss — skrattade och bjödo mig på
kaffe, som de hade med sig i en butelj — och den
vackraste, som när vi skildes ät, hviskade mig i örat
hvar hon bodde — hon, som sedan blef min modell
till flera tailor än denna — och så när jag fick komma
ut — inte med stipendium — ha ha ha. Tack vac-
kert. Bortkörd från akademin — och så den heder-
lige professorn, som skaffade mig några hundra att
lefva på — och så svält igen, när de togo slut — hu
svält därute — det var värre än här — dränggöra

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 12:46:36 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/vacklande/0087.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free