Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 2. Vid badorten - IV
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
95
»Troligtvis inte, fru generalska. Men när man
vet, att man har talang, så är det ju inte för mycket
att man slår igenom.»
»Mycket sant, herr Skog. Men kan det inte
hända, att man tror sig om för mycket?»
»Den som inte siktar högt, träffar aldrig målet.»
»Kanske det. — Men man kan ju också skjuta
öfver målet — inte sant?»
»Då får man lära sig att ta bättre sikte gången
därpå. Misslyckas kan man alltid, men är man en-
vis, så lyckas man till slut. Generalskan förvånar sig
öfver, att jag kommit fram, fast jag är ung — men
det är de ungas tid nu, det skall bli de ungas tid
allt mer och mer. Det gamla får maka åt sig —
konsten är ung själf, och den vill dyrkas af sina
jamnånga. Det är med den som med kärleken —
den tillhör de unga. »
»Ja, har det inte alltid varit så? Men åpropos
de unga — jag förmodar, att ni känner flera af edra
kamratei på samma område — och ni skulle kanske
kunna säga mig — mig och min dotter — >,
»Hvad då, fru generalska?»
»Jo, det är så, att det skulle mycket intressera
oss att veta —»
Nu kom hofpredikanten tillbaka från gruppen,
som omgifvit konsuln. Han närmade sig långsamt
platsen, där de båda sutto, och sade med en bugning:
»Tror verkligen generalskan, att nu, så här på
kvällen — men jag ber om ursäkt! Jag kommer
kanske och stör.»
»Nej för all del, herr hofpredikant. Hvad var
det ni ville säga?»
»Jag ämnade fråga, om generalskan verkligen
anser det rådligt att gifva sig af ut på sjön så här
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
