- Project Runeberg -  Vacklande grund : skildringar ur ett konstnärslif /
104

(1894) [MARC] [MARC] Author: Frans Hedberg
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 2. Vid badorten - V

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

104
«Ig pii den miificicla belysningen i rödt och blått
och grönt. Han drog munnen mer än vanligt på
sned, tyckte man, och det såg nästan ut som om
han ville säga:
»Vänta ni, gossar, till dess jag kommer upp litet
högre, så skall jag ge’ er för lysa, jag.»
Det var också många af badgästerna, som för-
argade sig åt, att han just skulle vara full i kväll.
Det hade tagit sig mycket bättre ut, påstodo de, om
det fått vara alldeles mörkt, och de kunde inte riktigt
förstå, hur direktionen för nytta och nöje kunnat ställa
till en venetiansk regatta, när det inte var alldeles
mörkt.
Den som ifrigast klandrade direktionen vai tiu
Becker, som inte hade blifvit invald i den, hon som
varit med i alla möjliga direktioner vid alla upptänk-
liga badorter, och som aldrig kunde glömma, att hon
nu blifvit utesluten.
»Gud ske lof, att jag inte är med den har gangen!»
sade hon åt konsuln, medan de gingo ner till bryggan
med hofpredikanten och generalskan i spetsen; »de
voro nog och försökte öfvertala mig, men jag svarade
absolut nej!»
»Det skulle hofrättsrådinnan inte ha gjort!» sva-
rade konsuln artigt; »här ser vi nu följderna: Mån
sken vid en regatta! Det är ju rent af ett spektakel.
»Nåja, herre gud; man får inte begära för mycket
heller. Den förnämsta af direktionsledämöterna. ar ju
presidentskan Sommar från Kristiansstad, och hon hai
väl aldrig sett så mycket som en droppe vatten, annat
än möjligtvis i handfatet.» . =
Och sedan kammarrådinnan på det sättet lattat
sitt hjärta, började hon att se sig om efter sina dött-
rar. Hon upptäckte genast den yngsta, som vid’Ottos

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 12:46:36 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/vacklande/0108.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free