Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 2. Vid badorten - V
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
112
rénsången, som ljöd så lockande vid hans sida. Han
var nära att lofva — det var ju i själfva verket inte
någon så svår uppoffring det gällde. Bara ett minne
att kväfva — ett fattadl beslut att göra om. Hvarför
kunde han inte länka lika fördomsfritt som hon —
det heter ju så nu?-— frågade han ironiskt sig själf
— och hade han väl någon dygd att skryta af så_
mycket? När hon, den väluppfostrade unga Hickan
kunde kasta all hänsyn öfver bord, skulle då han,
torparpojken, hålla på den och göra sig löjlig kanske?
Och innan han själf visste ordet af, hade han
lofvat allt hvad hon ville. Han skulle komma i mor-
gon, han skulle återta’ lektionerna, som varit afbrutna
sedan våren, han skulle —»
Hon afbröt honom plötsligt och visade med en
nick på den väntande gruppen nere vid bryggan, som
de nu voro helt nära.
»Där står mamma och de andra. Låtsa nu inte
om någonting och bry dig inte om mig, när vi komma
i båten, så misstänka de ingenting.»
»Jag följer inte med,» sade Lars hviskande och
tryckte hennes arm häftigt intill sig, »jag måste röra
på mig, gå — ge mig af, ju längre, desto bättre.»
»Så mycket bättre — och vi träffas i morgon?»
»Ja, i morgon!»
Nu voro de framme. Hofrättsrådinnan kom ernot
dem, varm och altererad.
»Kära barn, hvad du har dröjt. Var det myc-
ket han trampade sönder?»
»Åhnej, mamma lilla — bara en hit af garne-
ringen. Herr Skog var så artig och väntade nedanför,
så att jag inte skulle behöfva gå ensam. Jag får
tacka herr Skog så mycket.»
»Ja, det Var mycket snällt,» tillfogade modern
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
