Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 2. Vid badorten - VI
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
125
kom inte. Men så länge en liar sjön oeli vår Herre,
sä går det viil, tänker je.»
Mu kärade vinden i, oeh seglet fylldes allt mera.
Månen hade stigit högre och högre, och när nu båten
slörnde af utåt öppna sjön, och landets buktiga kon-
turer veko allt längre och längre bort, blef det allt
ljusare och klarare därute. Månstrimman låg emellan
den framilande båten och det vikande landet som en
lång, smal bro af silfver, och det föreföll Lars, som
om han på den glittrande silfverbron skulle velat
skynda tillbaka till den plais han nyss lämnat, sedan
han först i svalget under bron dränkt minnet af
sitt vilda ungdomslif, för att kunna komma dit
fram endast i sällskap med det rena minnet från
sin barndom.
Men han insåg, att detta inte kunde ske, och
medan han nu satt där hos den tigande fiska-
ren och lät sin allt mera drömmande blick följa
den blanka månskifvans gång i den djupblå rym-
den, mognade inom honom ett beslut, som han
ville sätta in all sin kraft på att kunna utföra i
handling.
Och ju längre do kommo ut, ju mera vinden
friskade i, desto klarare låg det för honom, att det
fanns endast ett sätt att kunna utplåna det förflutna
och bygga upp ett bättre tillkommande, och att det
var arbete, strafvan efter fullkomnande, ansträngningar
för att stärka den grund, som han nu kände så vack-
lande under sina fötter.
»Arbete, arbete. Det finns ingenting annat, som
upprättar och godtgör,» tänkte han helt högt, i det
han reste sig till hälften ur sin liggande ställning oeh
kastade blicken åt motsatta sidan, där det klara
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
